I vattnet behöver jag inte ta ett enda steg, Fru Doktorn!

– Men snälla Fru doktorn, jag kan ju inte ta ett enda steg. Min kropp skriker av smärta hela tiden och tjutet i öronen håller mig vaken om nätterna”. tydliga var inte hans ord, men jag minns innehållet och min lätta skam över att ha föreslagit att han, en medelålders välutbildad man från ett land i krig, som nu var patient på en psykiatrisk mottagning i Sverige, skulle ta en promenad- för att må bättre. Hoten var på avstånd nu, men plågan var kvar. Kroppen sönderslagen i tortyr och han satt aldrig i besöksfåtöljen utan halvlåg på golvet, för att kunna ändra ställning oavbrutet. Kvar i hemlandet fanns en vuxen son och oron över honom åt hans tarmar, det var helt hans egna ord.

Min pyttelilla insats i hans liv, var som en droppe i havet. En liten droppe och ett stort hav. Men ändå något som jag förfogade över och som var mitt uppdrag att erbjuda.

 

Jag var nyfrälst med kunskaper kring hur träning kunde lindra och bota depression och ångest och göra sömnen bättre, för att nämna något. Symptom som de flesta patienter på en psykiatrisk mottagning har, nedstämdhet, ångest, störd sömn. Att vi läkare lärt oss pinsamt lite om kroppens bidrag till psykiatrisk sjukdom, låg mig i fatet, men nyfikenhet och en slump hade jag nu hittat, det som skulle komma att bli inriktningen i mitt yrkesliv. Men det visste jag ju inte då.

 

Massoud, som vi kan kalla honom hade varit lärare på universitetsnivå och nu kunde han ännu inte veckans dagar på det nya landets språk. Tjutet i öronen uppstod när baksidan av ett gevär  drämts mot hans bakhuvud och inget vi gjorde gav honom någon ro. När han skulle stappla ut ur rummet, men hjälp av två käppar sa han: Men Fru Doktor, jag var bäst i min stad på simning när jag var ung. I vattnet behöver jag inte ta några steg alls!

 

Knycklånat av (Jim Hughes/Getty)

 

Han visste bäst själv, förstås och jag kunde guida. Nu blev det ett recept på fysisk aktivitet också och ett samarbete med socialtjänsten som kunde ge lite extra bidrag för att ett terminskort på badhuset skulle bli möjligt. Jag minns inte hur det gick med smärtan och mardrömmarna, men minns tydligt att hans tinnitus minskade hjälp av simningen.

 

Så mycket jag lärde mig då. Fru Doktorn.

 

 

 

 

 

Dela vidare

Lämna en kommentar

Jill Taube