Kerstin Thorvall
Tack Kerstin Thorvall i din himmel, tack än en gång. För att du delar med dig av din dansglädje och din svärta. Du var med mig igen häromdagen på en föreläsning och dina ord från boken ”Nödvändigheten i att dansa” fick tillsammans med prat och förstås danser bilda en väv. Åhörarna var en Stockholmsbaserad Zontaklubb, kvinnoförening som engagerar och stöttar kvinnor och flickor och det var ett pro-bonojobb. Lite kan jag sucka över mig själv, som gör ganska mycket oavlönat och just nu kanske lite stressad och trött. MEN det rann av mig, som vatten av en gås., som en brukar säga och jag blev precis som Kerstin Thorvall skriver i texten Paris: .. jag är varm, smidig och levande. Till historien hör också att jag suttit på ett pendeltåg från Märsta som tog 2.5 timmar till Stockholms Central och det var på jäsken att jag hann fram i tid….
Lite platt fall blev det, med en bild på en humla, men utan att jag hittade rätt text…
Jag letar efter texten om humlan på nätet, hittar den inte, däremot en krönika i tidningen ”Får jag lov?”! Texten finns som slutord i boken, nämnd ovan och väl värd att nosa rätt på och låta sig beröras av. Om ni vill, kan ni boka mig för en ”Kerstin-föreläsning”, jag lovar att läsa texten.
DansSteget startar inomhus igen
Ja det är sant!! Alla vi tillräckligt kloka och solidariska människor som nu vaccinerat oss har bidragit till att restriktionerna tagits bort och vi får träffas, dansa, sporta, äta tillsammans igen. Den som ännu inte vaccinerat sig får fortsätta att ha restriktioner i sitt liv, för att skydda sig och andra. Låter vettigt tycker jag. Oavsett, så planerar vi nu för att starta i Alvik igen. Se blogginlägg från häromdagen.
Här anmäler du dig hos Studieförbundet Vuxenskolan.
En fin liten konsthistoria- till sist
Ibland händer det bara, saker som tar i varann och blir en berättelse som blir något extra.
Det här är en sån berättelse:
