Tagg: blogg

Blogg, bloggare, tulipanaros och tu blev till ett!

Blogg, bloggare, tulipanaros och tu blev till ett!

Blogg? Jo. Bloggare? Jo. Bloggast? Näää, så heter det ju verkligen inte. Man kan väl ändå inte komparera ett substantiv. Det är adjektiv och inte sakord eller begreppsord  som går att göra större och störst, utifrån sitt ursprung. Som ett exempel stor:  Stor, större, störst. Eller det som de flesta av oss tänker på när vi får uppmaningen att skriva ner en färg: Blå, blåare, blåast.
Men språket är fantastiskt och böjligt och hänger med.Tackar ja till att dansa och svänger runt med mig. Så som den språknörd jag är, kan jag inte låta bli att trixa lite :-). Oväntade kombinationer och svåra kanske, men ändå inte som tulipanaros som ju är helt omöjligt.

Så till saken! Skulle jag inte skriva om bloggare och om en liten love-story? Jag drar igång!

Blogg?


Blogg enligt Wikipedia är en kortform av ordet web-log det vill säga en dagbok eller journal på nätet, med periodvis publicering. Links from the Underground av Justin Hall från 1994 anses vara den första personligt skrivna bloggen och president Barack Obamas framgång i valkampanjen 2008 tillskrivs hans bloggande.  Har jag en sådan? Blogg alltså. Jo, jag har i alla fall en önskan och en möjlighet att dela med mig av framför allt kunskap kring psykisk hälsa i stort och smått. Och dans. Och kanske lite annat, utifrån hur andan faller på.

Bloggare?

Om jag nu får tummen ur och skriver mer, så blir jag per definition en bloggare. I volym en liten bloggare. Min ambition är inte att försöka vara en bloggare med massor av läsare, utan bara att ha min hemsida med tillhörande blogg som en möjlighet. Min litegrand- kompis Åsa  får vara en förebild. Hon gräver där hon står och delar med sig av sin värld, i stort och smått som Farmor Nord. 

Åsa Nord, bloggare, entreprenör och bondmora

Gissa om jag blir alldeles varm i hjärtat när jag ser att Åsa Nord skriver Själ och Kropp. Inte kropp och själ, utan det omvända som jag lyfter fram och har i mitt företagande, både som ide´och i namnet i mitt aktiebolag. Själ och kropp, Jill Taube AB. Blink, blink till dig Åsa! Har jag inspirerat dig? Eller var det tvärtom? Nu sprider vi i vilket fall båda två, goda ord och dito intentioner med våra tankar och ord.

 

Jag själv, bloggare, entreprenör och kanske vildhjärna

Doktor, dansfröken, lite författare, mycket föreläsare och arrangör av träningsresor, skrivarkurser och kanske något mer. Ibland får jag höra att jag borde ägna mig åt att vara bara läkare, i mitt fall psykiatriker och inte sprida min tid på att göra andra saker. Att jag har en slags förpliktelse att använda min kunskap som doktor, som just och bara doktor. Å vad glad jag blir då att kunna svara: Det är ju precis det jag gör. Sprider min kunskap på flera sätt och tror att jag bidrar till en bättre hälsa, på flera sätt. Och doktor, det är jag ALLTID!

En liten love-story och ett flyttlass med eftersändning

Jag har fått allt svårare att hålla i sär mina gullungar Själ och Kropp och DansSteget. Mina båda hemsidor med andra ord och de gillar varann.  Nu får de flytta ihop här hos mig på den nya hemsidan. Känns himla bra och naturligt trots allt, jag är ju mamma åt båda. Nu kanske det går lite lättare att hålla ihop dem, göra saker tillsammans ibland, men de får så klart egna rum. Och du som skriver in de gamla adresserna kommer ändå rätt. Fiffigt som bara den, det har min webbis Cecilia Svensson fixat. Utan henne vore jag ett rörigare jag och en miljon faktauppgifter och tips fattigare.

Cecilia Svensson, bloggare, entreprenör och stolt nykter sedan 10 år

Kan inte låta bli att länka till Cecilias MEGALÄSTA inlägg. Om lättöl. Vad tänker ni om lättöl? Att det är snudd på vatten? SÅ tänkte jag, till och med som doktor och dessutom megaintresserad av levnadsvanor. Om min patient drack 2-3 lättöl varje dag så är det väl inget. Eller? Jag tänkte om efter att ha lärt mig mer om det av Cecilia. Lite lustigt och lite skämmigt att jag, psykiatrikern inte visste bättre. Men nu vet jag och nu har jag tagit med mig det till andra sammanhang, som jag återkommer till. Med låt nu inte bli att fortsätta att gå in på Cecilias sida och läsa om livsstilsförändringar. Det går att göra annorlunda i livet.

Bloggast? 

Till sist. Bloggast. Här hamnar jag på pottkanten. Betyder ingenting alls. Inte ännu i alla fall. Kanske dyker det upp en ny innebörd  så småningom och då kommer några av oss nicka lite försiktigt till varann, vi som är språknördar. Bloggast, jo jag tackar!

Tills vi ses eller hörs igen, ha det gott i sommar!

DansSteget Priser
Bloggare 

 

Dela vidare
I kroppen hans

I kroppen hans

Är för första gången i Borlänge. Har bara passerat förut, i somras när jag var en vecka i Ludvika och jobbade som doktor. På tågresan hem lyssnade jag av en slump på Kristian Gidlunds ”Sommar” och åkte förbi hans uppväxtstad samtidigt.

Nu är jag här och Kristian har förlorat kampen mot den cancer som slog rot i hans mage. Hans blogg ”I kroppen min” blev läst av otroligt många och alla inlägg har samlats i en bok. Jag gissar att den är utgiven postumt. Jag läser och gråter. För hans skull som aldrig fick se sina barn. Han hann inte ens få dem. Inte heller fick han träffa den han ville skaffa barn med.

I somras hade jag börjat blogga och det blev ett inlägg när jag berördes djupt av honom. Jag och många. Som alltid blir det närmare och svårare om man själv är lika gammal eller har ett barn i samma ålder. Eller en syster. Eller. Ja, ni förstår.

Det kom nära och rörde om något hos mig, men jag var samtidigt lättad över att mina tre vuxna söner alla var friska och inte hade cancer i sina kroppar. Att inte mina barns mamma behöver ta in det oändligt svåra att ett av barnen har en svår sjukdom och kanske kommer att dö.

Jag vet ju att Kristians mamma skulle ha tagit alla hans cancerceller och burit dem i sin egen kropp. För så gör en mamma och så gör en pappa. Tar skottet som är menat för deras barns bröst. Om det skulle vara så att man kunde. Jag vet. För alla mina barn är inte helt friska längre.

Min nästan-30-åring har ett hål i sitt hjärta, som inte ska vara där. En av hans klaffar håller inte tätt och blodet brusar förbi och en del backar tillbaka. Då blir det ett blåsljud. Hans port mot den stora kroppspulsådern har inte som hos de flesta tre öron, utan bara två. Så har det alltid varit, fast det inte upptäckts förrän nu, av en slump.

Han, min äldsta och bullriga och underbara son är inte längre bara en superaktiv gympalärare, hockeycoach, Elins sambo, Nilos husse och allt han är, utan nu också en hjärtpatient. Det kommer han alltid att vara. Nu så här före operationen, som inte ännu är planerad, får han avstå från vissa saker och när han fått sin mekaniska klaff kommer han att alltid behöva ta blodförtunnande medicin. Han är skakad, min lille gubbe. Jag med, men förstås så kommer han att leva sitt liv, fast lite annorlunda.

Men ändå. Gud, om du finns så vet jag att är du en hen och att du verkligen lyssnar när det gäller, ge mig hålet i hans hjärta.

Jag tar skottet!


Detta blogginlägg har tidigare publicerats på Själ & Kropp.

Dela vidare

Kontakt

Skicka  mejl.

Kalendarium

Jill Taubes kalendarium.