SkrivStila 29 april

SkrivStila!

I tristess och instängdhet av varierande grad, dyker det upp massor av spel och ordlekar i sociala medier. För att fördriva tid och kanske gympa hjärnan en stund. Det blir lite tomt kan jag tycka att gå till dukade bord och fick idén till att varje dag lägga upp en bild och ge en uppgift, relaterad till språk och  kreativitet.

Häng med och stila!

Voilá 29 april!

  • Ingen pratar om det. Ingen. Jo, ingabritt i receptionen och jag förstås. Det har inte varit lätt sedan förstflickan kom. men nu, helt omöjligt, särskilt på väg hem nerför trappen.
  • Det som ser ut som vatten går inte att dricka. Kan inte hålla någon växt vid liv. Ändå ser det ut som vatten.
  • Hej! Hallåå! Ser du mig? Du där…!
    En förtvivlad blick genom rutan…”om jag hoppar och hoppar och hoppar, då kanske jag syns?”
    Men hallen är ödsligt tom och den lilla fisken får fortsätta att hoppa i det virvlande vattnet.
    HUR ska det gå för den lilla fisken?
  • “Tännforsen”, mumlade mamma drömskt och förlorade sig i gamla minnen. Hon påstod att hon sett såna här vattenfall på riktigt när hon var liten, fast det kunde jag inte tro, hon överdrev säkert. Ändå hade jag lika svårt som hon att slita mig från synen i muséet, blev stående med mammas hand i min och förtrollades av vattnets rörelser. Rekonstruktionen var så övertygande. Naturligtvis var det inte äkta flödande naturvatten som användes, men en mäktigt var det. Kanske låg det något i mammas berättelser om hur mycket bättre det varit förr.
  • Hon hade aldrig varit mycket för kultur, och allra minst museer, där man förväntades ha en konstnärlig och i hennes mening ”flummig” åsikt om konstverket.
    Men nu hade hon ju träffat en snubbe som ville visa henne stadens kultur. Gosch!
    Medan han ropade – wow, så höll hon upp sina nya naglar mot kinden lite nonchalant, och försökte ta en snygg selfie med det där vattnet i bakgrunden.
    – Undrar om jag syns?
  • Efter det att tre kroppar och en kanot kommit nedfarande i vattenfallet hade visningslokalen stängts. Alla turister hade fått åka vidare. Hon var ensam kvar för att invänta polisen. Hon borde städa och förbereda hemgång men kunde inte låta bli att oavvänt stirra på vattnet som rusade förbi utanför rutan. Bara det inte kom något mer.

Kära skrivande vänner! Tack för era texter! Ses imorgon!

Dela vidare

Lämna en kommentar

Do NOT follow this link or you will be banned from the site!