Skrivstila börjar bli några veckor gammalt. Förströelse? Javisst, men mer än så. Människan är en berättelse och alla har vi ett flöde inom oss, som de flesta av oss oftast stoppar upp eller bara lyssnar till som ett bakgrundsbrus. Att låta en del av det ta en kreativ form, mår vi bra av. Många gillar att skriva, men tar sig inte riktigt tid eller har för höga krav på sig själva. SkrivStila är trots sitt namn inget försök att få oss att stila utan att skriva fritt och kreativt. Kort, enkelt, här och nu. Inspiration. Vi människor är berättelser. Välkommen!
Häng med och stila!
Voilá 8 maj
- Min dunjacka var tung av regn och luktade av Piffes uppblötta hundgodisar och jag kände att jag var på väg att välta bakåt, drabbas av gravitationen på samma vis som den stackars kaninen. Nej, jag ska stå upp, jag är ingen som viker ner mig för en höststorm. Så tänkte jag och på pin kiv fotograferade jag den andra kaninen, den som nyfiket såg mig i ögonen. Smärtan, tyngden och olyckskaninen vände jag ryggen och jag ska se på det där fotot ikväll i min säng där jag lagt mig av fri vilja och är varm. Stilla.
- Blev så glad över att äntligen hitta något jag ville ta en bild av, sedan ledsen över att telefonen hade laddat ur – faktiskt överraskad över hur ledsen jag blev, och arg över att jag inte hade laddat den innan jag gick ut. Fast tacksam över kaninerna ändå – man kan ju uppskatta en skulptur även om man inte kan lägga upp en bild på fb…
- Jag fryser om mina våta och nedkylda fötter. Ändå vill jag stanna och fotografera kaninerna som får mig att sakna min hemstad med alla sina drakar. Någon har roat sig med att välta en kanin och röva bort den tredje så lite sorgen bli jag över vandalernas framfart. Hur finner jag lyckan och glädjen igen i denna kalla, blöta och ödsliga stad?
- Nu ska vi se.. jag ska bara ta mina piller här.. vänta det känns jobbigt för nu har mamma sms:att. -Jag känner mig orolig och vill att du ringer upp. Jaha, och..?
Först ska jag bara fota den här gulliga kaninen, hon får vänta lite.
Jag -Va, pratade du?
Kaninen- ja, jag är glad att du kom hit.
Kan du resa upp min kompis bakom dig? Han är ledsen för han ramlade igår.
Jag – vänta, jag måste ta mina piller först, annars kan vi stå och prata hela dagen, och då blir mamma både orolig och uppgiven, och personalen får lov att skriva mer på datorn om mig. 🤬
Jag – Nu har jag svalt, jag kan resa upp dig där bakom om du slutar babbla, så kan jag fota er båda två. Klick!!
-Hej mamma, jag mår jättebra, jag har köpt två jättegulliga kaniner, jag lovar det var en till här nyss! Jag kommer till dig nu så får du klappa dem. 🐇🐇 - Jag blir arg för att du fotar mig nu när min kompis har ramlat omkull och är ledsen. Du borde skämmas och hjälpa min vän i stället men du kanske är rädd att släppa kameran ifrån dig . Jag vill inget annat än stå här stolt ihop med min kompis förstår du.
- När jag inte längre står ut med tjafset från hyresvärden, tar jag på mig täckjackan, toppluvan och lovikavantarna som visserligen är lite för varma för årstiden men ändå känns som som trygga djur i mina jackfickor, och går ut, vidare till kvarteret med jättekaninerna. Deras stora ögon, runda kroppar och snälla hållning hjälper mig att byta fokus. Lägger handen på vänstra kaninens kind, känner att den faktiskt är varm! Blir fnittrig, får lust att springa ut i parken med hoppsasteg men behärskar mig, köper en mjukglass istället trots att det regnar och ställer mig mitt på cykelbanan.
- Där fick du! Sitta där och se så nöjd ut; Usch! Haha, där kan du ligga, hur härligt känns det va?
Va? Svara då?Dog du?😳
HURRA HURRA HURRA för alla roliga och fina texter! Nu lägger jag upp nytt varje vardag, vilar på helgerna och lägger upp en del här på hemsidan- när andan faller på! Kom gärna med foton och förslag till uppgifter. De ska vara era egna bilder, egna men inte privata. Men de där ni vet, lite på sidan om, kanske lite misslyckade, som sedan ligger och skräpar i mobilen, som du glömt att slänga.
Varmt och vässat från Jill!