Pippi Långstrump
Vad skulle min uppväxt ha varit utan Pippi Långstrump? Tristare är det kortaste svaret. Det längre sparar jag till senare. På samma sätt, tänker jag om Uno, snart 3 år gammal och (ett av mina barnbarn), det skulle ha varit tristare för honom utan Pippi. Han älskar Pippi och på hans förskola har alla barn ett tecken som extra namn. Anledningen är att det finns barn som har teckenspråk som modersmål. Uno valde Pippi. Händerna på huvet som ska symbolisera flätorna, ill-oranga och kaxiga.
Tack till Stockholms Universitet för ett fantastiskt lexikon.
Astrid Lindgren
Många har en relation till Pippi Långstrump och även till hennes litterära mamma Astrid Lindgren. Som precis i slutet av andra världskriget 1945, berättade fram den världsberömda vilda flickan som kunde bära en häst, för sin dotter Karin som var hemma och var sjuk.
Jag kom att tänka på Pippi när jag ska dela ett klipp, från ett samtal med föreningen Attention, där jag fick äran att vara i en kvartett som resonerade om temat Äldre med NPF och fysisk aktivitet.
ADHD
Skulle Pippi ha upplyft kriterierna för ADHD? Om nu någon hade fått med sig henne till barnavårdscentralen (som nog inte fanns 1945) eller anmält hennes fria och ovanliga liv (utan vårdnadshavare ) till Barnavårdsnämnden vill säga. Kanske hon i bästa fall blivit familjehemsplacerad hos Tommy och Annika och deras goda och alldeles vanliga mamma och pappa. Ponera att Pippi nu hade så många personlighetsdrag, symptom och en funktionspåverkan så att det skulle ”räcka till” en diagnos. Därefter medicinerat och kanske gått i psykoedukation för att lära sig mer om ”sin sjukdom”.
Pippi Långstrump senior
Nu har Pippi närmat sig 80-årsåldern och kanske räcker inte längre orken för att hålla vilda kalas, dansa med skurborstar på fötterna och bära sin häst. De spontana infallen och bristande planering gör för stora hål i vardagen och livskvaliteten dalar. Hur hade det då varit? Skulle omgivningen ha fortsatt sett på henne med både ömsinthet och förståelse, men också dragit en lättnadens suck när hon äntligen gick hem till sig. Hade hon tagit hjälp om hon behövde? Så småningom ringt sin kommun och fått hemtjänst? Till sist fått kontakt med ett psykogeriatriskt team på närmaste psykiatriska mottagning?
Till var och en efter behov
Så å ena sidan, alla som verkligen uppfyller kriterierna för ett neuropsykiatrisk diagnos och behöver samhällets resurser ska vi vässa våra åtaganden, sänka trösklarna och göra allt vi kan- tillsammans. Så missa inte Attention och deras hälsosatsningar och detta projekt om fysisk aktivitet i ett fint samarbete med Korpen.
Men du Pippi, å andra sidan, du klarar dig tänker jag. Du lever ditt liv på ditt eget sätt och av mig får du, vid eftertanke ändå ingen diagnos. Du har fantastiska bjudningar för Tommy och Annika och deras familjer, ända in i kaklet.
Lilla Gubben och Herr Nilsson har båda flyttat till Nangijala och kanske ses ni där igen.
Tills dess- ha det så fint!
PS. Och du tack för din inspiration och att du varit en förebild först. Att ett barn kunde klara sig utan trygga, närvarande föräldrar och klara sig genom att vara streetsmart, det har varit fint att se, för mig och för många! DS.
