Min röst inför valet

Jag är lycklig, tacksam över och lyckligt lottad för den tillvaro jag har. Förutsättningarna för mitt rika liv, har sin grund i det solidariska Sverige jag vuxit upp i. Mina föräldrar var båda lite tufsiga, tittade för djupt i flaskan och periodvis var det tufft. När jag slutade nian var det fullt kaos och jag flyttade till en egen lägenhet, gick en kortare gymnasielinje ( så hette det på den tiden😉) för att snabbt kunna klara mig själv. Jag jobbade som barnskötare, hade en lite turbulent ung vuxentid, men upplevde att ” samhället” fanns där för mig när jag behövde. Så klart var det enskilda människor både i profession och privat som var de ”extra vuxna”, support, vänner och livlinor. BVC, skola, min första fröken, soc som placerade oss på barnhem när det riktigt barkade, jag kan fortsätta länge till😊. MEN DET VAR EN STRUKTUR I SAMHÄLLET SOM MÖJLIGGJORDE DET!

 

Jill ska bli doktor när hon blir stor

När det blev familj och egna barn, började jag på allvar damma av en envis barndomsdröm. Att bli läkare! Mamma, som var en underbar person i nyktert tillstånd sa alltid att ” när Jill  blir stor ska hon bli doktor! Det var kärleksfullt och inte alls krävande, och jag hade det hyfsat lätt för mig i skolan.

Jag blev stor och hennes ord blev också min dröm, även om den verkade som just det- en dröm. Kanske var mammas ord som den där fjärilsvingen ni vet, som sätter igång en lång rad av händelser AKA fjärilseffekten.  För inspiration till den fina miljön på fotot får jag tacka Anna Duberg och Ingeborg Belfrage Grönlund, som jag rakt av snodde den av!

Tack vare det samhälle vi fortfarande lever i, gick det att genomföra. KomVux, högskoleprovet, dagisplats, studielån, pannben hos mig och en man som hjälpte mig att flytta berg. (Eller om han kanske ÄR det berg jag behöver💕! )

Aldrig nånsin har jag tänkt att vårt samhälles guldkorn ( som exemplevis den längsta utbildningen vi har) skulle bara vara rika förunnat, eller att jag inte skulle räknas. Hur mycket bidrog mina föräldrar till att bygga upp landet? Kanske var de mer mottagare av resurser än tvärtom. Men de fick vara det, för de levde i ett välfärdssamhälle som var till för alla.

Som ni ser heter jag Taube och det är från min farmors släkt, som är invandrad en gång i tiden. När det var fattigt i Sverige i början av förra seklet utvandrade många Taubar och andra såklart till landet det stora landet i väst, med hopp om en bättre tillvaro. De fick stanna kvar, de byggde sig nya liv. En och en halv miljon svenskar utvandrade till framför allt Amerika, en femtedel återvände. Anledning till den stora migrationen var fattigdom och svält. Önskan att få ett bättre liv och det som överskuggar allt: ta hand om våra barn. Vi är biologiskt inställda på det.

En avlägsen släkting

Tack vare släktforskande Taubar (ni vet vilka ni är :-)) så  träffade jag en tremänning till min farmor i Detroit, som bara kunde några ord svenska. Han var barn när hans mamma utvandrade och var mera amerikan än något annat. Paul var en bra bit över nittio och var professor i spansk litteratur. Han och hans älskvärda fru, som var musiker och hade haft ens framgångsrik karriär som startade under andra världskriget (då männen var borta och även en kvinna ”släpptes fram” till de främsta leden) bodde i ett seniorboende och i deras lilla lägenhet tog en flygel upp en stor del av ytan och stod så klart på en hedersplats. De bjöd oss på lunch i områdets matsal och de några hundra meterna fick vi åka i deras 4-hjulsdrivna bil. Paul var artig och förekommande och om jag inte minns fel, mindes han fortfarande ordet kam. Att hålla sig snygg och proper hade han med sig.  Jag tror inte Jimmie och company att ni skulle kunna få Paul att tycka att han inte är amerikan och återvända till ett Sverige han bara besökt en gång sedan barndomen.  DET ÄR SÅ DET ÄR!! Vi människor flyttar på oss, vi skyddar våra barn till sista blodsdroppen, vi vill alla ha en dräglig tillvaro utan krig och förtryck! ALLA VILL DET! Var och när ska gränser dras? Jag bara undrar.

Jag är inte rasist, men…

Så Jimmie och alla ni som säger ” Jag är inte rasist men…!

VAD ÄR NI RÄDDA FÖR? VAD ÄR DET NI INTE HAR FÅTT, FÖR ATT VI ÄR MÄNSKLIGA OCH SOLIDARISKA? NI KOMMER INTE PER AUTOMATIK ATT FÅ MER AV DET NI KANSKE EGENTLIGEN SAKNAR AV ATT VI FÖRNEKAR ANDRA EN MÖJLIGHET ATT ÖVERLEVA! Kärlek, gemenskap, sammanhang❤️! Det blir bara mer av att delas! Och så här mellan fyra ögon, visst har vi så vi klarar oss, de flesta av oss, av materiella ting!

 

Dagen före valet  fyllde jag 59 år och tackar SÅ BAUTAMYCKET FÖR ALLA GRATULATIONER och blir rörd över det stora nätverk jag får ingå i. Hur jag som en blandning mellan psykiatriker, entreprenör, dansinstruktör och vildhjärna fått vara med i så många syltkok och också satt igång många själv!

 

JAG ÄR TACKSAM FÖR ALLT JAG FÅTT OCH RÖSTAR IDAG FÖR DEMOKRATI, INTE EMOT💕!