Min gula danskväll!

 Vad färgen på en klänning kan göra!

Jag har en senapsgul trikåklänning som är najs att dansa i! Mjuk, följsam och om jag får säga det själv-  rätt snygg på mig. För er som träffat mig i danssammanhang vet också att jag är ”damen med bandanas”. Jag känner mig lite naken utan mitt svettband faktiskt. Så igår hände det sig att jag hade en alldeles ny solgul bandana till min senapsgula klänning. Danskvällen var lite svår med det vanliga kvinnoöverskottet.  Att dansa socialt är som en aprildag, det kan växla från underbart till smågrinigt och nästan storm på ingen tid alls.  För även på dansgolvet råder könsmaktsordning och åldersegregration. I korthet: äldre män kan enklare dansa med yngre kvinnor, medan jag som kvinna i min ålder INTE känner mig bekväm att bjuda upp någon som är uppenbart yngre och blir för den delen oftast inte uppbjuden. En förlegad syn på genus och ålder jag vet, men den finns i min hjärna och den finns delvis på dansgolvet i den dansvärld jag hänger i. Kankse är det annorlunda i latindansvärlden men jag tvivlar ;-)!

MEN tack och lov så har  framåtsträvande personer försökt att göra något åt det genom att vidga begreppet förare och följare eller snarare avköna det. En förare för i dansen, en följare följer. Enkelt, eller hur? Dansklubbar över hela landet ruskar om de traditionella rollerna och Gula dansbandet är ett konkret verktyg för att synas, därav signalen som min klänning gav. 

Fler än jag har bloggat om det.

Så att göra dansen mer öppen, få färre att vara panelhönor och kanske tuppar 😉 är att exempelvis att ta bort man och kvinna från just rollerna i dansen. Det är ju också välkommet på fler sätt, det luckrar upp det stereotypa traditionella synsättet på män och kvinnor och är på så sätt en demokratifråga! Eller vad säger ni?

Jag stod där och hängde och var minst sagt lite sur och beredd att sätta mig och pilla på mobilen (en kan ju alltid jobba lite ) när jag blev uppbjuden av en förare som var kvinna! GLAD OCH ÖVERRASKAD OCH LITE FÖRVÅNAD. HUR?  Men sakta trillade min polett ner, min gula klänning och min gula bandana var ju en symbol som sa att jag dansar ”könsneutralt”. Det var roligt och lite svårt, men det tror jag bara beror på ovana för mig och att de kvinnor jag dansade med var yngre och hade andra moves än jag riktigt är van vid. Plural? Jo det hände igen, jag var fortfarande liiite sur, när ytterligare en kvinna bjöd upp mig. Hurra hurra för framåt och öppet!!

TACK TACK TACK TILL ER som vågade utmana mig (fast det visste ni ju inte) men jag fick en GUL KVÄLL OCH EN GUL TANKE INFÖR DANSÅRET  2019.

 Nyårslöfte? Jajamän! Jag ska dansa mera gult i år! 

Dela vidare

1 svar på ”Min gula danskväll!”

Lämna en kommentar

Jill Taube