Julstolle från Dresden

Julstolle från Dresden

Jag minns inte alls hur det började, varför jag utan någon som helst anknytning till Tyskland i allmänhet eller Dresden i synnerhet fick för mig att jag skulle baka en tysk julfruktkaka. Vet inte ens om jag hade smakat en sån eller om jag tyckte att det lät gott. Men en utmaning och ett rejält hantverk på något sätt.

 

Hittade ett recept i kakböckernas kakbok- 7 sorters kakor. Julstolle från Dresden i en utgåva från 1975. Det var säkert 10 år sedan och av någon anledning så nämnde jag det för eller kanske bjöd jag min kompis som vi kan kalla R,  på kakan som sa:
-Min mamma älskar den kakan och dessutom kommer hon från en liten ort nära Dresden. Vi hade en Stolle varje jul under min uppväxt och,  lägger R till: Alltid levande ljus i granen. Hennes barndoms jular kort och gott.
Eftersom recepten på stollarna ger minst 2 rejäla stollar, (som förresten är ett slags vetelängder, men betydligt tyngre och betydligt mer fullproppade med alla möjliga godsaker än en vanlig vetelängd)  hade jag en att skicka med R till hennes mamma, som var gammal och bodde på ett serviceboende. Kanske skarvar jag lite, men jag minns att hon blev rörd. Våra minnen av mat är som tatuerade i våra kroppar- gommen, ögat, magen, näsan, handen minns. Nu när jag ringer upp R för att kontrollera sanningshalten i mina minnen, får jag det bekräftat. Jag och R åkte också till mamman tillsammans en jul och lämnade över en Stolle. Det var nog en av de sista, kanske den allra sista som mamman levde. R berättar nu att mamman vi kan kalla henne M, kom till Sverige efter krigsslutet för att få arbete och för att hon förlorat ALLT under kriget. M hade kommit  ifrån sina syskon och andra släktingar och hade inget kvar.

Kavring och mögelost

Det virvlar omkring i mina minnen och nästan utan att jag behöver tänka flyter ett eget upp om mat och barndom och känslor. Jag är 6-7 år gammal och nästan som vanligt är jag inlagd på sjukhus, det var jag under långa perioder. Mina njurar och urinvägar var påverkade av många halsflussar och på den tiden gjordes utredning och behandlingar ofta inneliggande jämfört med idag. Under en sån period, så var jag förstås ibland ledsen och jag fick också ofta konstiga dieter för att läkarna skulle testa eller vad de gjorde. Minns bara att den maten var fruktansvärt äcklig.  Nu många år senare och själv läkare har jag inte lyckats räkan ut VAD de letade efter. Men hur som haver, så var maten trist och jag ville väl inte äta så mycket. Min mamma var sjukvårdsbiträde och jobbade på sjukhuset och under ett besök (de var ju strikta med besökstider på den tiden) rövade hon bort mig och vi sprang iväg till hennes jobb. Där hade hon smugglat med sig kavring och mögelost till mig och jag proppade i mig. Som det brukade smaka hemma hos oss. OCH som det skulle vara. Så minns jag i alla fall :-)! Kanske var det sanktionerat ifrån avdelningen, kanske var det min mammas förmåga att dramatisera vardagen som gjorde att jag minns det som ett äventyr. MEN jag är säker på att vi satt i ett litet, litet kök och flera tanter (sett ut barnets ögon) som var mammas arbetskamrater kom och hälsade på mig och försökte låta bli att säga något om mina kortisonsvullna kinder, som de nöp mig i.  Och att det var alldeles, alldeles underbart!

Barndomens matminnen är viktiga
– de kan påverka oss hela livet

Visst borde det finnas teorier och forskning om det vi äter under barndomen präglar oss känslomässigt?Jag googlar och hittar en lång och intressant text på en spännande sida om psykodynamisk psykoterapi och ramlar ner i en annan minnesgrop. I en psykiatrikers utbildningspaket ingår det att bli psykoterapiutbildad, åtminstone skaffa sig en grund och att gå egen terapi. Jag visste tvärsäkert vilken inriktning som passade mig och valde den- psykodynamisk. Jag skulle välja samma idag, även om tekniker från andra inriktningar ex KBT är bra att ha som komplement. Men jag är fast övertygad om att vi människor är en berättelse och att vi måste få utrymme att vara det även när vi är sjuka, eller särskilt då. NÄ, det här blev ett stickspår… Tillbaka till Stollen.

Julen 2019

Men nu i år dök tanken upp igen- en julstolle att ta med på julmiddag hos son och sonhustru vi ska fira jul hos. Lätt som en plätt tänkte jag, ända tills jag förstår att kakböckernas kakbok inte längre bor med oss här i stan, utan har flyttat till Norrland och till vår sommarstuga. Okej, men det finns ju numera ett enkelt sätt- söka på nätet. Många recept dök upp, goda, fina och säkert jättebra, men lite krångliga med både engelska och tyska mått och ingredienser som jag inte direkt kunde identifiera. Och ingen som uttryckligen var från Dresden. Som extremt motiverad när jag är intresserad och extremt lätt för att tappa motivationen om något verkar ta för lång tid, så tänkte jag ut ett alternativ. Inte direkt raketforskning, men jag frågade på Facebook. Genast kom en rad vänner och bekanta till undsättning. Recept och goda råd och en allmänt stöttande inställning. Tyska recept som kom kunde översättas av den superpeppiga kollegan som jag lärt känna. En annan kom till undsättning och hittade den enda rätta- Sju sorteras kakor, utgåva 1975 och fotade av receptet till mig. Något underbart litet foto som var svårt att koppla till just bakning ;-)! Ibland blir det fel, men det är tanken som räknas!

Dresden

Jag hittar ingen särskild förklaring till kakans namn, mer än att den kommer från Dresden.  Originalet kan en tro, den RIKTIGA LIKSOM. Och att den på tyska kallas Christstollen för att den färdiga kakan ska likan den lindade Jesusbarnet. Där tappar jag lite igen. Visste inte att jag bakade religiösa symboler.

Men jag har två kopplingar, rätt svaga i och för sig: R:s mamma som kom ifrån en ort nära, en av kollegorna som support på FB är från Tyskland och hade en placering där. Så kanske lite en Lassie, men i alla fall 🙂 !

De flesta tänker på de vansinniga bombningarna av Dresden (JO alla bombningar är vansinniga), det var inget militärt mål utan bara en styrkeuppvisning tydligen. Maken som är nördigt intresserad av andra världskriget upplyser mig om det.

Hur gick själva baket?

Så här långt verkar det vara okej, domen kommer när det ska skäras i kakan…

Blev jag frisk?

Mina njurar läkte, kanske var det cortisonet, kanske var det kavringen ;-)! Frånsett lite läckage av protein så servar de mig nästan perfekt.  Mina  goda vän och kollega allmänläkaren Maria Zetterlund Gustafsson har döpt sitt företag till Medicin & Mirakel, miraklet är våra kroppar. Jag håller med och klappar på mig själv, min mage och lite vänskapligt huvudet och hälsar till min hjärna- alltihop tillsammans är ju jag och jag är djupt tacksam att jag är frisk.

När ska kakan skäras i?

Men oavsett  (ett nytt favoritord)  kakan blir, så har jag haft det superkul, fått nya kakvänner 😉 och kanske till och med 3 goda Stollen att smaka på till… Ja inte till jul i alla fall, kanske påsk. Stollar ska ju vila i några veckor, det visste jag ju…

Nästa år Dresden?

Hmm, kanske. Men kanske att jag kan bjuda in mig till den bakande och superflinka kollegan med tyskt ursprung som har ett alldeles eget recept och så kan vi julbaka ihop. Den kollegan bor också nära det stället där min kakbok är. Då kanske cirkeln är sluten.

Löran-här är kakboken nu;-)!

 

                    OAVSETT- MASSOR AV GOD JUL PÅ ER!!

 

 

 

 

 

Dela vidare

2 tankar på “Julstolle från Dresden”

  1. God Jul Jill. Kul att läsa din berättelse om ”Julstolle från Dresden”. Följde också lite på FB ditt letande efter receptet och hur du sen bakade dina stora innehållsrika ”Julstollar”.
    Du skriver att du inte minns varför du började baka dessa ”Julstollar”, men när jag läste berättelsen så kom en tanke upp att du kanske tyckte att ordet ”Julstolle” lät roligt och samtidigt behövde du en utmaning och ville pröva hur ett sådant roligt ord kunde smaka. Och så testade du och bakade och sen blev det en tradition. Kanske , kanske var det så eller inte – men tanken kom upp i mitt huvud när jag läste berättelsen. Önskar dig en skön julhelg och jag är säker på att alla kommer bli mycket mätta av dina ”Julstollar”.

    Svara
    • Tack Birgitta! Japp vi skar i en Stolle igår, hade lite tebjudning! Den är mäktig!! Men allra bäst är historien kring den. Gott nytt år! PS jag har en överraskning på lut till DansSteget nästa termin som handlar om pardans. På planeringsstadiet och högst HEMLIGT än så länge! Varmt välkommen tillbaka när du har lust!

      Svara

Lämna en kommentar

Do NOT follow this link or you will be banned from the site!