DansStegets Vänner
För någon vecka föddes en ny grupp på Facebook- DansStegets Vänner. Det var jag som ägare och verksamhetsansvarig som skapade den förstås. Tänkte jag igenom det hela ordentligt eller blev det lite Lucky Luke? Var namnet och formen väl planerat? Nja, kanske inte, men det blev okej ändå till sist.
Okej, vi ta det från början.
Vänföreningar
… verkar det finnas gott om- en snabb sökning ger 47500 träffar på ordet VÄNFÖRENING. En förening verkar vara en ideell sammanslutning som stöttar sin ursprungsorganisation. Jag lånar en definition från en annan vänförening:
Vad är en vänförening ? En vänförening är en fristående ideellt arbetande organisation vars syfte är att stödja den institution som föreningen är knuten till. Formerna för stödet är varierande.
Samla de övriga sidorna och bjuda på mer ömsesidighet
Puh, jag tänkte mig inte riktigt för när jag använde namnet Vänner här. Min tanke var att samla er alla som varit med oss och dansat, många gånger eller bara någon enstaka, rest med oss eller ska resa med oss. Som är sugna på att gå en utbildning i DansStegets koncept som jag drömmer om att arrangera. Kort och gott gillar DansSteget syn på dans, rörelse och okej, lite pretentiöst men ändå- människan!
Att samla de mest intresserade i en grupp och som ett komplement till de andra sidorna som redan finns: DansSteget och DansSteget Sol. De får fortsätta att finnas som information rakt av och den här nya gruppen blir lite mer som just en förening, ett gäng, närmare och mer ömsesidigt.
Min tanke var inte att ha en formell förening med stadgar och medlemsavgift och en verksamhet. Utan kort och gott en minivariant av hemsidan för att lättare komma till tals med varann. Och är det nånting jag har fått sedan jag startade DansSteget är det just vänner!
Måste jag göra något?
Så varmt och dansigt välkomna att hänga med mig och alla instruktörer, värdar, föreläsare och de som vill, i vår nya grupp! Det krävs ingenting av dig. Kom när du vill, gå hem när du vill! Gruppen är sluten, vilket betyder att du ansöker om att släppas in.
Kompisar kan en inte ha för många av.
Fotograf: Thomas Carlgren