Skrivstila!
I tristess och instängdhet av varierande grad, dyker det upp massor av spel och ordlekar i sociala medier. För att fördriva tid och kanske gympa hjärnan en stund. Det blir lite tomt kan jag tycka att gå till dukade bord och fick idén till att varje dag lägga upp en bild och ge en uppgift, relaterad till språk och kreativitet.
Häng med och stila!
Voilá 22 april!
- Jag ville egentligen bli fotbollsproffs, få de där strålkastarna att lysa på just mig. Gå hårt in i närkamperna, tugga gräs och spotta jord. Men jag slutade som fotbollsmorsa vid en konstgräsplan utan dofter men som lämnar brännsår på Millans ben. Jag smyger ner till korvkiosken och tuggar sprucken kokkorv medan jag hör domarens visselpipa skära genom vårkvällen. Jag hade passat så bra i strålkastarljuset.
- I skymningen hämtas ännu en till änglarnas värld, ännu en som fick lämna jordelivet där ett osynligt virus härjar.
Så många det blir nu i änglarnas värld….dom sjunger och spelar för oss som är kvar.
En sång för ljuset och friheten som finns där borta i horisonten.
Friheten….som fågeln, där den flyger i skymningen, i full färd med att bygga nytt.
Snart är det vår tur att börja om, att bygga nytt, känna liv och frihet! - Han har fortfarande inte kommit. Jag väntar kvar, fortsätter hoppas men försöker inte ringa längre, vet redan att mobilen är av. Om jag kör iväg kanske han kommer. Det var ju här vi skulle ses, det var vad han sa han när han ringde med rösten full av panik.
”Mamma du måste hjälpa mig, hämta mig vid t-banan, snälla, jag har bara 1% kvar på batteriet nu …” - Tunnelbaneingången får mig att tänka på en stor gapande fisk. Nu måste jag in i fiskens buk för att resa vidare. I ödslighetens Coronalandskap känner jag mig liten och ensam. På den upplysta fotbollsplanen tränar barnen fotboll. Jag inser att denna begränsande normalitet tröstar mig och jag springer ned för trapporna.