För mig så är Internationella Parkinsondagen en dag för Ruth.
Kanske till och med Internationella Ruthdagen!
På fotot är hon, min farmor Ruth, ung och alldeles nygift. Inom något år ska hon få ett barn och strax därefter förlora sin man i TBC. Min pappa som blev det enda barnet, mindes inte sin pappa alls. En kort och krass beskrivning av fleras liv, jag vet. Men det jag vill komma till är att Ruth Emilia Taube som var hennes flicknamn fick Parkinsons sjukdom.
Jag minns min farmor som ett mycket kapabel kvinna, som hon nog blev tvungen att bli som ensamstående mamma eller som hon var kort och gott. Hon utbildade sig till farmaceut, och jobbade med det tills hon blev pensionär. Jag fick höra att det var långa arbetspass och att hon hade jour och när som helst kunde bli kallad till apoteken där hon tjänstgjorde. Då var det vanligt med ex tempore ( medicinen blandas på plats) och nånstans i mina gömmor finns en minvåg med läkemedelsnamn på. Redan då! Pappa fick klara sig själv när hon jobbade, även på nätterna, han hade ett eget snidat träsvärd bredvid sig i sängen.
Men nu fastnar jag i min familjs historia igen… Vad hände med min farmor och fanns det någon koppling till hennes arbete? Forskare är överens om att det är en kombination av ärftlighet och kemikalier, ex miljögifter som orsakar sjukdomen Parkinson, vars symptom beror på eller i alla fall förklaras av brist på dopamin. Här hittade jag en okej genomgång.
Ta den med en nypa salt och tipsen som skribenten delar med sig av, har inte någon tydlig förankring i exempelvis riktlinjer från Neurologföreningen eller Parkinsonförbundet. Men jag vill lyfta att tankegångarna finns och att min farmor säkert var exponerad för kemikalier när hon blandade mediciner under hela sitt yrkesliv. Tack till Apotekarsocietetens museum för bilden och information. 
Så blev Ruth sjuk av sitt arbete?
Det kommer förstås ingen att kunna komma fram till i det enskilda fallet, men som den naturvetare jag är håller jag många tummar för mer och klargörande forskning.
Så farmor:
Minns inte att du själv var upptagen med att förstå varifrån din sjukdom kom, utan att du gjorde sitt bästa för att ändå klara av livet. Jag minns mest dina trippande steg (ett symptom) och hur nära det var att du föll ibland och skakningarna i händerna som kom när något skulle utföras. Men mest var du bara farmor och idag på Internationella Parkinsondagen dyker minnen upp.
Här kommer en hyllning till alla er som kämpar med sjukdomen och där dans kan vara ett fint komplement av annat som kan ge livskvalité, från Danshälsa!
Kram på dig Ruth på Världsparkinsondagen!