Jag sa ja!
Ibland eller snarare rätt ofta leder ett möte eller fråga till nånting som inte alls går att föreställa sig. Nu tänker jag på bra saker och där vi kan välja och säga nej förstås om det inte känns rätt.
Jag minns med stor värme hur Regina (numera god vän sen länge) kom fram till mig på en hockeymatch och frågade om jag ville föreläsa med henne. Vi var båda hockeymorsor till våra nu vuxna söner med egna familjer. Jag sa ja! Vi hade inte en aning om allt roligt vi skulle producera, leverera och vara med om.
Och det var det allra första fröet till allt jag gör idag som entreprenör och företagare. Jag säger oftast ja och så får jag se se sen! Det har gett mig massor av möjligheter. För ett drygt år sedan fick jag en fråga om att komma och föreläsa och kanske hålla i lite träning för en förening för människor med sjukdomen Parkinson. Kontakten var via en släkting och det kändes och känns verkligen viktigt. Min farmor hade samma sjukdom och jag såg hur mycket av livskvalite´och rörelsefrihet som den tog av henne. Så jag sa ja!
Det var ett frö och det ledde till att jag:
Gått en grundutbildning till instruktör digitalt
Varit i New York på fortbildning (innan valet) på Mark Morris Dance Center (gissa om jag fick nypa mig i armen när jag var där).
Tagit kontakt med Dans för Parkinson i Sverige.
Bjudits in till ytterligare en förening, Parkinson Medelpad.
Är nu medsökande och vidtalad instruktör till att starta upp Dans för Parkinson i Västernorrland.