Jag fattar ingenting, lösenordet stirrar på mig. Buffelhjord1904
Jag skriver in det i sökrutan på Skrivas inloggning. Det vill säga tidskriften Skrivas klubb för prenumeranter, som säkerligen befolkas framför allt av wannabees som jag som: ”harprojektpågång” eller ”mycketibyrålådansomblevenhårddisk” eller varför inte ”mennuordnarjagskrivarkurserochförfattaraftnaristället”.
Allt stämmer på mig. Så jag hatälskar Skriva! En ständig påminnelse om att jag så gärna vill slutföra någon av mina romanidéer´, men faktiskt inte har gjort det. Ändå eller just därför går jag i gång på ALLA TEXTCYLINDRAR jag har, dreglar, drömmer och till och med dansar ordklasser, genrer, skrivarkurser, författarintervjuer, för att inte nämna DEBUTANTPRESENTATIONERNA (här har dödssynden avund en stor marknadsandel), när Skriva dimper ner i mejlboxen VARJE FREDAG. Som att pilla bort sårskorpan på en nyligt läkt sår, självförvållat icke att förglömma. Bitterljuvt. Men lösenordet stämmer inte. Inte den här gången heller. Det stämmer inte hela tiden. Jag klickar vant på GLÖMT LÖSENORD och svär lite för mig själv. Försöker behålla någon slags värdighet och skriver Buffelhjord2025 i stället, men lyckas inte skriva samma sak två gånger. Suck, snälla AI kan du ge mig bättre koncentration tror du? Du har säkert tips i alla fall.
Jag vill ju inte helt erkänna att jag inte för alla Pollysarna i påsen inte minns varför jag tog Buffelhjord som ett lösenord.
Läste jag nåt? Kände jag mig överkörd som av en buffelhjord? Början på det här året har varit ett av mina tuffaste och svåraste nånsin.
1904 är min farmors födelseår
Tänk att jag kände någon som föddes då och att jag lever nu, 120 år senare och kanske har 20 år kvar att leva.. Generationerna sträcks ut, ser oss framför mig, hand-i-hand spända över ett drygt århundrande, bara tre generationer och vi klarar det. Jag är farmor nu och mina barnbarn kommer kanske att tänka på mig som en tidsmarkör. Tänk att min farmor föddes 1959! Fanns det ens luft då ? Min bild av tid är rak, trist men enkel. Alltså hur jag visualiserar tid. Jag är ju såklart i ett nu och så kan jag spana bakåt och gissa framåt. Eller låta bli.
Inte heller det hjälper mig ett dugg, jag minns inte vad Buffelhjorden står för eller hänger ihop med. Det funkade inte heller ett dugg att byta datum, det vill säga flytta den till nutid. Hoppelihopp över släktled.
Men nu vill jag verkligen logga in och den tjänst som Skriva använder skickar mig direkt en ny kod och så ska jag välja nytt. Puh. Vi vet, visst vet vi? Det är f… dränerande med dessa inloggningar. Jag håller mig fast i buffelhjorden, hänger kvar som ett rovdjur i ett byte, med mina bitterljuvt blodfärgade tänder. Nånting betyder det väl?
Det landar i (inflationen i språk är värre än den pekuniära) och det blir BUFFLA2025. Det lyckas jag skriva in rätt två gånger och sedan tackar jag glatt ja till frågan: Ska vi spara ditt lösenord? Inte för att jag vet vem eller vad som gör det, men vill inte glömma bort mina bufflar.
Äntligen inne i tidningen! Scrollar, fast jag låtsas att jag bläddrar på riktigt. Vad kort nyhetsbrevet är! En besvikelse och är det inte ett väldigt tunt nummer? Det här är väl inte så mycket att ha och inte är jag intresserad av Littfesten i Kramfors? Fast jag är partiell norrlänning, Hm, lika omöjligt att styra mig själv nu, som innan. Min uppmärksamhet drar i väg från texten i Skriva till min egen outforskade Buffelhjord! Det är det som pockar på och jag bara MÅSTE skriva själv. Vad som helst, några rader, en liten bloggtext eller jag vet inte vad.
Tack Skriva för ovanligt uppkommen inspiration och över glädjen att studsa med fingrarna över tangentbordet i ett eget hittepåflöde! Att jag ännu inte vet vad en buffelhjord gör i mitt liv, spelar knappt någon roll. Det ska jag självklart ta reda på snart. Nu är jag nästan författare igen, visserligen outgiven, men det känns mer som en teknisk fråga just nu! Jag bufflar på.