Tagg: Utmattningssyndrom

Den sjuka arbetsstressen- är du utmattad?

Den sjuka arbetsstressen- är du utmattad?

 Årets första dröm- möss, råttor och hundar

 

Vaknar på årets första dag och har drömt om ett hus där det kom in objudna gäster på rad: först en mus, sedan en råtta och till sist en hund! Råttan sopade mattan med musen och hunden var stor och oberäknelig. Det var otrevligt och lite farligt, jag kände mig maktlös, men ville ändå vara kvar i huset. Det var ett stort och spännande gammalt kråkslott och fullt med vänner och besökare och så var min senaste stora kärlek där med mig- barnbarnet! Jag var ju tvungen att ordna upp det hela och skydda honom och mig själv. Det tog en stund innan jag fick syn på hålet bakom listen och kunde ringa hyresvärden, för det var det jag gjorde. Sedan tog  jag en kaffe och en macka och kände mig nöjd.

När jag fått ordning på tankarna i vaket tillstånd dominerade ändå känslan av hot och osäkerhet,  även om den var blandad med en önskan att vara kvar i något brokigt, spännande och faktiskt underbart. Så vad handlade det om? Jo, mitt liv som företagare, som nästan är samma sak som mitt liv. Allt jag gör, drömmer om, planerar för handlar om min passion för det som blivit mitt arbetsliv. Att med kunskap, fysisk aktivitet och gemenskap göra världen lite, lite bättre och på kuppen ha det fantastiskt roligt  och själv må bra.

 

Tvivel och pensionsångest

Men tvivel och  pensionsångest  kommer och går, särskild när jag räknat ihop vad jag tjänat 2017 och inte ens hamnar i nivå för statlig pension. Så visst tänker jag att lite mindre brokighet hos mig själv vore fint. Varför inte vara läkare på vanligt sätt på heltid och tjäna in pensionspengar och göra gott på en mer konventionellt sätt? Så slår jag bort det och vet att det inte skulle gå. Jag skulle krympa ihop själsligt av att inte få vara kreativ utan bara vara en papegoja som säger det någon bestämt att jag ska säga och försöker fylla i omöjliga blanketter från Försäkringskassan och slåss mot journalsystem som kräver betydligt mer uppmärksamhet än patienterna. Jag lämnar dagar när jag är doktor med en djup otillfredsställelse och skäms lite över vad jag inte gjort- mött en människa! Och inte heller varit en doktor med hela mig utan en supersekreterare och handläggare.

Kanske blir det bra och mycket vård för pengarna, men på kuppen drar vi ner oss som personal i svart hål och riskerar att gå under som arbetskraft i offentlig sjukvård. Det är inte för mig och för många andra kompatibelt med den egen hälsa att vara doktor. Kanske gör jag inte ens gott i det system som uppstått?

Så mina tankar tvingar mig ur sängen, jag fixar en kopp thé, njuter av vårt nyårsfina vardagsrum och jag börjar knåpa lite. Gör ett inlägg på sociala medier och kollar min hemsida. Och hittar ett meddelande från en läsare, som kom efter att jag bloggat om  mitt favorittema just nu- att vårda eller vårdas. Jag har frågat hen om det är ok att använda det och fått ett ja. Så här kommer det- så klokt och så bra att få reflektioner från en person som behöver vara patient i psykiatrin ibland och visar upp sin fina empati.  Jag är så tacksam för den här kommentaren.

 

Kommentaren

”Jag är patient inom psykiatrisk öppenvård och jag tycker att det är jätteviktigt att personalen tar hand om sig själva. Självklart vill jag att de jag träffar ska vara engagerade i sitt jobb, men jag vill inte att de engagerar sig i mig till den grad att det blir på bekostnad av deras egen hälsa. Om personen jag ska träffa har haft en hektisk dag och känner sig jättestressad, så ser jag hellre att personen tar tio minuters paus för att återhämta sig än att hämta mig i väntrummet på exakt utsatt tid. Jag har upplevt att vissa har tyckt att det varit oerhört viktigt att jag får ”min tid”, men för mig är inte det viktigaste att mötet blir 45 minuter långt utan att det blir BRA. Och min upplevelse är att det sällan blir riktigt bra om inte läkaren eller behandlaren är i harmoni med sig själv. Jag vill inte att min läkare eller samtalskontakt – eller någon annan människa heller – låter sin egen hälsa ta stryk för min skull. För det blir inte för min skull. Att exempelvis se någon ha en kaotisk arbetssituation gör bara ont.”

 

Vårda eller vårdas

Hur ska vi ha det 2018? Ska vi mota ut möss, råttor och farliga hundar från offentliga arbetsplatser, täppa till energislukande och hotfulla hål och se till att vi mår bra, vi som jobbar i systemet. Så att vi kan vara en resurs för andra och för varandra. Att vara personal eller patient är inte stationärt, när som helst kan vi bli sjuka och byta roll. Kolla in Arbetsmiljöverkets film om den sjuka arbetsstressen.

Är du själv i farozonen? Testa dig här, men kom ihåg att ett enkelt test inte är en sanning. Men kan vara ett finger i luften.

Så att vårda eller vårdas är en fråga som jag kommer att lyfta och jobba med under 2018! Framför allt med gruppen Vem tar hand om Doktorn? men även på flera sätt. Frågan engagerar.

Mina egna tvivel får jag jobba med- täta  till  svarta slukarhål, klappa mig på axeln och säga att jag duger lite oftare. Vara Rosatanten, dansfröken, farmor hela tiden och träna mera styrketräning.

Jag är ingen superhjälte och har lagom långa ben. Tack Bröderna Lindgren för den associationen och fina sången.
Välkommen 2018, ser fram emot vårt samarbete. Jag duger i  min brokighet och på mina egna vingliga ben. Precis som du duger på dina.

Med värme från mig, Jill!

Dela vidare
Superhjältemamman flyger i väggen

Superhjältemamman flyger i väggen

Superhjältemamman flyger in i väggen- en bokrecension

Camilla Gunnarsson (text) och Ulrika Nilsson (bild) Idus förlag

Det kan vara riktigt roligt att flyga fort, säger doktorn till Oskars mamma som har kraschat rakt i väggen. Oskar är van vid att hans mamma flyger fort och ofta och han vet att hon är en superhjälte. Han är SÅ stolt över henne. Oskar och pappa gör ofta roliga saker bara de två, för mammas tid räcker inte till de trevliga sakerna.

 

 

För mamma flyger omkring och fixar allt praktiskt och nyttigt. Hon tänker, planerar och genomför. Ingen annan hinner med och på nåt sätt behövs de inte heller. För Oskars mamma gör ju ALLT.

 

Rakt in i väggen

 

Så går det som det går- Oskars mamma kraschar rakt in i en vägg och plötsligt kan hon ingenting. Ingenting. Vet inte ens vilket håll dagis ligger åt. Oskar får ont i magen och förstår inte hur superkrafter kan försvinna bara sådär.

Oskar som är berättarrösten ur barnets perspektiv får mig som vuxen läsare snabbt i stämning och ger mig möjlighet att få syn på mig själv- om jag så vill.

Kanske flyger vi själva för fort, har flugit för fort eller till och mer har stukade vingar och trötta ben.

Eller så flyger vi fort eller långsamt eller kort och gott, precis på det sätt som vi vill och mår bra av. Då är vi bara att gratulera. Men för många andra är det här en angelägen och mycket kärleksfull bok och den första jag sett som placerar sig i  både vuxen- och barnaögonhöjd.

Mina kids är vuxna och barnbarnet bara någon månad, så boken är inte provläst för andra än vuxna ännu.

Köp boken

SÅ gå genast in på lämplig boksäljarsajt, köp ”Superhjälte-mamman flyger in i väggen” och läs för barn, dina eller andras och låt oss få veta hur pratet blev. För visst är det Camilla Gunnarsson, en skrivande psykolog vill med boken. Det tror jag i alla fall och tackar henne och förlaget Idus, så mycket för att ni nosade upp mig, skickade boken och bad mig om en recension. Här är den. I ett ytterst angeläget ämne.

 

Vid tangentbordet: Jill Taube

Dela vidare
Att vårda eller vårdas-är det frågan?

Att vårda eller vårdas-är det frågan?

Att vårda eller vårdas- är det frågan?

 

Vi som är personal inom vård och omsorg, i så kallade kontaktyrken, ger ofta mycket av oss själva på jobbet och i våra yrkesroller. Att använda sin egen empati som verktyg förefaller vara en risk för att den egna hälsan påverkas. Torbjörn Åkerstedt, läkare och expert på stress och sömn säger att empati kostar på och förklarar de ökande sjukskrivningssiffrorna med:

  • Människor är väldigt påfrestande. Det är därför så många i så kallade kontaktyrken går in i väggen.

 

Utmattningssyndrom ökar hos läkare och andra
Mitt eget nyvakna intresse beror på att jag träffat på fler och fler kollegor med utmattningssyndrom och långvarig sjukskrivning. Dels i min egen verksamhet DansSteget, dels som läkare i vården. Kvinnor dominerar, men så klart drabbas även män, av ”för mycket för fort” när behovet av vård är ett ymnighetshorn.
Läs artikeln om Niklas Nygren här i OMTANKE, en psykiatriker som inte bromsade i tid och nu skrivit den fina boken ” Ett slut en början”.

Nosa rätt på Ann Fridners ord och forskning, psykolog och forskare har inriktat sig på att studera läkares hälsa och har visat att läkares långtidssjukskrivningar mellan 2009 och 2014 ökade med nästan 40 procent och att de psykiatriska diagnoserna stod för hela ökningen.

Jag är övertygad om att det är på liknande sätt inom andra kontaktyrken.

 

Dröjer sig Florence kvar?

Varför blir det så här? Tror vi att vi är superhjältar eller upplever vi att valet att göra annorlunda inte finns? Påpekar vi missförhållanden och ropar på förändring utan att något händer? Jag valde att gå efter mobbning från en överordnad i en otydlig ledningsstruktur, där varken HR eller fack hjälpte mig. Lojaliteten blev lätt efter att ha kämpat ett helt år- min hälsa vann.
Kanske är det fortfarande, tabu, att inte orka. Kanske finns bilden av Florence Nightingale kvar som kvarnstenar runt våra spända axlar, kanske finns den klämkäcka bilden av stor, skäggig, robust behandlingsassistent på våra näthinnor och hindrar oss från att se andra aspekter av oss själva än hjälparen.
Det är bråttom

Sveriges befolkning blir äldre och fler måste ta hand om fler. Vi som vårdar andra och dagligen visar omtanke och omsorg vill kunna vara hela oss själva och hålla oss friska. Det är jag helt övertygad om, men det är också vårt eget ansvar att förändra bilden av hjälparen.

 

Så eloge till alla er som jobbar med detta på politisk och övergripande nivå

Jag och en kollega har bildat ”Vem tar hand om Doktorn?” ett sammanhang för läkare för att diskutera och stötta. Det är ett litet strå.

 

Sömn, beslutsfattande bränsle och fysisk aktivitet

Vad kan du göra för dig själv, precis här och nu? Sömnen är den bästa lösningen för återhämtning och Torbjörn Åkerstedt igen: – Om man arbetar väldigt hårt med huvudet verkar det som om det beslutsfattande bränslet tar slut. Det måste man sova bort, eftersom sömnen återställer hjärnan.

Det andra blir direkt från mig utan krusiduller eller betänketid: Fysisk aktivitet. Lite grand som silvertejp. Funkar i alla lägen. Mycket. Ofta. Hvergang!

 

 

Ta på dig syrgasmasken själv först

Jag vill fortsätta att vårda och hjälpa och träffa människor som bitvis är påfrestande. Det är som skönhet tänker jag- det ligger i betraktarens öga. Men jag kommer inte att vara Florence igen och jag kommer aldrig att låta någon annan bossa min tillvaro så att jag hamnar i tungsinne.

Ta hand om dig, så du orkar ta hand om andra! Egentligen lika enkelt som när vi flyger och uppmanas ta på oss syrgasmasken själv först.

 

Varmt och vänligt! Jill Taube

Så här stod det i tidningen:

Jill Taube är psykiatriker med mångårig erfarenhet av att arbeta nära folkhälsa med framför allt fysisk aktivitet som expertområde, men också med levnadsvanor i stort. Hon skriver populärvetenskapligt, föreläser och driver verksamhet med kunskap och rörelseglädje för att öka psykisk hälsa. Sedan några veckor roddar hon också nätverket Vem tar hand om Doktorn?  med en explosionsartad utveckling.

 

 

Dela vidare
Vem tar hand om Doktorn?

Vem tar hand om Doktorn?

I Dagens Nyheter 11 november så är det en lång och bred artikel om socialminister Annika Strandhäll. Hennes företrädare Gabriel Wikström sjukskrevs i maj 2017 på som det står- obestämd tid. Jag tror att han drabbades av utmattningssyndrom och det blir just hälsa- och sjukvård som fångar mitt intresse i artikeln. Annika Strandhäll är från sitt socialdemokratiska håll kritisk till den tidigare regeringens kömiljard, som de dessutom avskaffade och menar att enstaka åtgärder inte hjälper.
Hon fortsätter: – Nu ser vi att sjuktalen för vårdanställda skenar. Man väljer att söka sig till bemanningsföretagen istället för den landstingsdrivna vården. Vi står med en alltmer akut situation som handlar om stängda platser i förlossningsvården, i barncancervården, när det gäller planerad kirurgi. Ska vi kunna vända runt det här, då är det enskilt viktigaste att att vi jobbar med personalfrågorna.

 

Sjukvårdspersonal drämmer in i väggen

Sjukvårdspersonal toppar statistiken säger vår minister och undrar just hur de är med läkare? Klarar vi oss bättre? Eller? Tyvärr verkar det som om ”proppen har gått ur” och läkare, kvinnliga läkare och unga kvinnliga läkare i den nämnda ordningen blir sjuka.

Jag och en kollega funderade högt och tillsammans och bestämde oss för att dra igång ett projekt där vi ville jobba konkret och med friska faktorer som ledstjärna. Nära till hands låg det att arrangera en resa med både kunskap, träning, återhämtning och så klart semesterkänsla, då vi båda gjort det tidigare.

Sagt och gjort, nånstans under planering och prat undrade vi VEM SOM TAR HAND OM DOKTORN? och så hade namnet fötts. Resan kommer att gå av stapeln nästa vår och vi skapade en grupp på Facebook för att så lätt börja marknadsföra den. Vi trodde att det skulle vara en 30-40 kollegor som hittade oss och ville vara med och kanske resa med oss. Så det första dygnet när det anslöt sig 21 kollegor på några timmar blev vi glada och förvånade! OJ! Men det slutade inte, efter några dygn var gruppen några hundra medlemmar stor och vi häpnade.

Vem tar hand om doktorn?

Vilken dammlucka har vi öppnat? Hur mår vi läkare och vilket behov det verkade finnas av att dela med sig av sina berättelser om hur man haft det och hur man i många fall blivit riktigt sjuka. I dag vet vi att behovet är stort och att det verkar vara en form som passar många- för vi är nu över 700 kollegor som finns i gruppen. I fredags satt jag och min kollega Maria Gustafsson i TV 4:s morgonsoffa och pratade om gruppen och hur det verkar ha blivit. Läkartidningen skrev om hur vår Facebookgrupp blivit en ventil!

                                                            Jill Taube och Maria Zetterlund Gustafsson

Inte bara läkare

Så klart så är det inte bara läkare och kanske inte ens läkare i första hand som drabbats, men det blev så uppenbart för oss att vi hade kompisar, kollegor och båda vi två träffade på kollegor i andra sammanhang som arbetat sig sjuka att vi ville göra något. Vi har också förstått och visst vetat själva att det är lite tabu att visa sig svag som läkare.
Vi vet att det är riktigt rysligt svårt ibland att vara sjuksköterska och att många väljer att avsluta sina fasta anställningar och istället hyra ut sig, precis som Annika Strandhäll nämner. Jag är himla glad för att man numera i de flesta fall pratar om hyrpersonal och inte bara hyrläkare, för det speglar inte verkligheten.

Så vi hoppas att varje yrkeskår gör på det sätt de vill och behöver- att jobba fackligt eller politiskt eller som vi, bara kollegialt. Härma oss gärna!

 

Flest kvinnor

Till sist, jo det är flest kvinnor i vår grupp (ungefär 70%) och de som berättar om att de inte mår bra är främst kvinnor och det verkar ju stämma med hur det ser ut i övriga samhället. Kolla exempel in SVT och deras satsning på att belysa området.

Men inte bara…

kvinnor förstås. Niklas Nygren, psykiatrikern som skrivit boken ETT SLUT EN BÖRJAN har jag nämnt här tidigare. Vi har korsat varandras väg jag och Niklas några gånger, men ännu inte i verkligheten :-)!

 

Välkomna!

För er som är läkare, välkommen att kliva in vår grupp, följa med oss på kryssning 20 januari, till Rhodos vecka 17 nästa år och ytterligare en kryssning 13 oktober. Ännu har vi ingen hemsida, men domänen är köpt och ska snart inredas.

För er som är sugna på att resa, debattera eller röra på er kravlöst och dansigt- DansSteget och Själ och kropp har ju lite av varje!

 

Varmt och dansigt från Jill!

 

 

Dela vidare

Kontakt

Skicka  mejl.

Kalendarium

Jill Taubes kalendarium.