Tagg: adhd

Fröken Studs!

Fröken Studs!

Fröken Studs

Igår fick jag ett nytt smeknamn- Fröken Studs! Det var så smickrande och jag blev varm långt intill hjärteroten, var nu den är. Det hände sig i Karlstad och jag var inbjuden till en av flera avslutningar av ett projekt som är väl värt att lägga på minnet- Brukarrevisonsprojektet. Ett sätt att granska och förbättra vård och insatser för personer med psykisk ohälsa och ibland funktionsnedsättning genom att låta brukare (benämning som i sig kräver en hel blogg för att förklaras) som utbildats för ändamålet, göra en standardiserad intervju och granskning av en verksamhet. Ett boende för personer med funktionsnedsättning, en daglig verksamhet, en psykiatrisk öppenvårdsmottagning kan vara det som granskas för att ge några exempel. Just nu lämnar jag det och hoppas på att få återkomma.

Min uppgift var att föreläsa om hur fysisk aktivitet påverkar vår psykiska hälsa och så klart att DANSA! Jag tackar inte ja till uppdrag om jag inte får leda aktiva pauser med dansiga förtecken. Det känns inte alls bra att bara prata OM fysisk aktivitet utan att GÖRA något konkret och fysiskt. Jag har haft äran att leda en omgång med DansSteget i projektets regi i Stockholm under hösten och det här var en fin avslutning på det uppdraget.

 

Suddig och inte så studsig men ändå
Dansfröken Studs på GIH och DansSteget hösten 2017

Och det var här det kom sig att jag fick ett nytt smeknamn- Fröken Studs!  Det känns som en fin komplimang och jag är glad för det. Men det hände något mer, när bästa Tova Sjödin som varit delprojektledare för Värmland fick hjärnsläpp och sedan direkt var påhittig med ett nytt namn på mig. Fröken Studs, dröjde sig kvar hela kvällen och jag tänkte att det var BARA POSITIVT LADDAT! Tänker att det vara problemlösning på hög nivå- våra hjärnor är SÅ SMARTA! Tack till Tovas!

 

Kan du inte vara stilla?

Inte i stil med ” hon kan aldrig vara still, myror i baken, orolig, hon stör alltid- utan studs som i rörelse uppåt och energigivande. Nu kan inte jag komma ihåg att jag var så här som barn, att jag flög runt i klassrummet och störde eller inte lärde mig nåt för att jag inte kunde lyssna. Ni vet nu vad jag tänker på förstås. Det som inte ens var uppfunnet när jag var barn- ADHD.

Jag var en riktigt duktig flicka och det är också så att flickors ADHD har hamnat i skuggan av pojkars, som verkar vara mera utåtriktade och mer motoriska. Här har läkaren och forskaren Svenny Kopp gjort en banbrytande insats, klicka här och få en hel föreläsning. Inte har jag ADHD och inte hade jag en sådan motorik eller brist i uppmärksamheten att det är ett bekymmer. MEN jag har en kropp som skarpt säger ifrån när den inte får röra på sig och visst irriterar jag en del personer. Och visst önskar jag mig mer koncentrationsmuskler och bättre sittfläsk och lite fler tänka-efter-innan-nervbanor. Men ännu mer önskar jag att fler får höra ärligt menade och uppskattande kommentarer:

Jämars, vilken fart det är i dig. Riktigt fin studs! Spring nu 4 varv och kom och fixa ett mattetal sedan. Eller vill du klättra på ribbstolen kanske? Ska vi säga 20 minuters arbete och sedan får du köra en belöning? (Tack bästa kollegan Maria Gustavsson!) Så ska det springas! En liten kapplöpning? Vilka vill? 

 

Kroppens spontana rörelser upphör inte i 6-årsåldern bara för att vårt skolsystem ser ut som det gör. Lek och studs kan inte kanaliseras till raster och idrottslektioner. Här vet jag att det finns ett stort stöd vetenskapligt och så många som håller med mig. Kanske funkade det bra så länge som vi och våra barn hade mycket mer vardagsaktivitet och vardagssysslor som krävde muskler och flås. Men inte nu ju. Att vi bara lägger ner kritik mot de som rör sig spontant och att det INTE är konstigt att dansa när som helst. Ursäkta mig, jag behöver pudra näsan. Ursäkta mig, jag behöver en bensträckare. Ursäkta mig, jag behöver röra på mig och tänkte köra 2 minuters dans. Någon som vill joina?

 

Språket berättar vad vi tänker

Språket präglar och är en produkt av normer och socialiserade beteenden (Hjälp Bengt Starrin, nu är jag ute på hal is…). Men jag tar risken ändå- det blev en sån ögonöppnare för mig igår. Jag är så tacksam att få kallas Fröken Studs (fast lyckligt gift och fru ;-)) och att ALLTID FÖRSÖKA MEDVERKA TILL ATT GÖRA.
Att du som är min åhörare också blir min ”ågörare”.  Ett nytt ord, varsågod SAOL!

Sportlovsdans för hela familjen

När jag ändå håller på och slår tusenmiljoner slag för rörelse i stort, så bjuder jag in stora och små fötter att dansa med mig på SPORTLOVET i STOCKHOLM. Tisdag 27 februari mitt i Stockholm. Dalagatan 64, klockan 10-11.30- kostar nada!

Boka här!  

 

Puzzz å kram på er alla och särskilt till er som bryter nya banor och vågar och visst får jag lov?
Med vänlig hälsning, Fröken Studs!

 

 

Dela vidare
Spring i benen eller ADHD?

Spring i benen eller ADHD?

Lyssnar på vansinnigt roligt och berörande prat i Vinter i P1. Olof Wretling från Klungan berättar om sin uppväxt, alla sina diagnoser, allt ifrån springet i benen och otaliga kommentarer om DAMP, (den tidens ADHD), dyslexi, ångestattacker och tvång. Om sorgen efter pappan som satte sig i kroppen och till slut fick honom till en klok doktor.

Vi lyssnar via radions app i min padda och alldeles i slutet knappar jag fram sändningen här på min dator för att lägga in länken här. Sändningen kommer från två håll med några tiondelar av sekunders fördröjning, det blir kanon och andlöst vackert. Andlöst vackrare. Musiken är live liksom hela programmet.

Jag upprörs SÅ mycket av det sätt som vi har sett på ”spring i benen” och värdet av att sitta still och att det har betraktats som en dålig egenskap att springa omkring. Man kan förstå att det ibland blir ett problem att alltid följa sina impulser och låta springet bestämma, även om man är bara 6 år gammal. Men att låta skolbarn sitta stilla en dubbellektion, eller vad det kan heta nuförtiden, säg 90 minuter är ju HELT GALET. Och att den unge som inte fixar det, fick en stämpel som omogen UPPRÖR MIG. Hur det är just nu i skolan vet jag lite om, mina kids är vuxna och de mår bra och jag tror att det blev en lagom mix av stillasittande och idrottande för deras del. De är alla sportiga och rörliga och en valde att bli idrottslärare.

Som psykiatriker ser jag förstås den trend av att fler och fler får neuropsykiatriska diagnoser, däribland nutidens uttryck för DAMP, det vill säga ADHD. Se definitioner för detaljer och exakthet.

Om det är en ”modetrend” eller ett uppdämt behov som nu uppmärksammas har jag för liten kunskap om för att egentligen tycka något om, men jag tror sällan att vi i hälsa- och sjukvården slarvigt sätter diagnoser. Och jag menar inte att ha svårt att sitta still är detsamma som ADHD, symptomen är flera förstås.

MEN jag är ganska säker på att behovet av fysisk aktivitet inte får den roll som den skulle kunna ha i sammanhanget. Att vi vuxna inte moralisera över springet i benen, utan istället på ett finurligt sätt bakar in den i skoldagen. Få jobba sig trött i kroppen, för att kunna sitta stilla en stund och kunna koncentrera sig efter att kroppen fått bestämma. Eller göra det samtidigt.

Lyssna på Olofs lite sorgliga ord om hur han faktiskt saknar sitt spring i benen och alla äventyr det ledde honom till. Att han fick bli stor lite för fort.

Med all och stor respekt för att området är stort och komplicerat, så får det här mera bli en liten reflektion över ”just spring i benen” och inget mer. Dessutom så vet vi massor om att just stillasittande i sig ger oss sjukdom och förkortar livet. Så vi har all anledning att INTE SITTA STILLA! Vår tillvaro i alla fall i väst, har ju dragit massor mot att vi sitter stilla i vardagen och att vi inte alls behöver vila sittande.

Men den kloka doktorn, då? Vad gjorde hen? Jo, såg att Olof hade kapslat in sorg efter pappan och allt ont i kroppen var återhållna tårar och känslor. Han fick frågan om han vill gå i terapi, men svarade att han ville skriva. Trots (eller kanske som revansch för) sin dyslexi så valde han att skriva ett brev till sin pappa. Som en uppgift till återbesöket hos doktorn. Skrivandet drog ur proppen och tårar och orden flödade.

Nu är Olof en väletablerad mångsysslare med språket som skelett i allt han gör. Skriver, skådespelar, uppträder och radiopratar titt som tätt. Hans medskick är att vi ska vara sluta upp med att sätta hobbydiagnoser på varann bara sådär och istället lyssna och ställa förlösande frågor. Jag tänker prenumerera på kloka ord, jag ;-)!

Jag bugar mig för Olof och den kloka doktorn och önskar alla ett nytt vansinnigt fysiskt aktivt år!


Detta blogginlägg har tidigare publicerats på Själ & Kropp.

Dela vidare

Kontakt

Skicka  mejl.

Kalendarium

Jill Taubes kalendarium.