Dansa sig fri från ångest!

Dansa sig fri från ångest!

Är det möjligt att dansa sig fri från ångest?

I min verksamhet DansSteget så är vi övertygade om den saken och det ville journalisten Jessika Devert också ta reda på och intervjuade mig och skickade en fotograf till en av av våra dansgrupper. Så här fint blev reportaget om oss i Året Runt.

 

Det känns bra, men vad ÄR det som händer egentligen?

Vi tar den korta versionen så här i en blogg. Fysisk aktivitet ger oss bättre kondition och fiffigt nog så fungerar den både för kropp och knopp. Om vi får bättre kondition så har vi också generellt en högre tröskel för när ångest kan utlösas. Studier visar att fysisk aktivitet behandlar flera olika slags ångesttillstånd.  Hjärnceller kan nybildas av fysisk aktivitet och muskelceller är ett slags reningsverk för stress kan man säga. De ligger olika forskningsresultat bakom de två rönen, båda är fantastiska och det sistnämnda är banbrytande.
Så här gjorde de: En grupp råttor delades in i två undergrupper, den ena hade fri tillång till springhjul och andra leksaker i sina burar, de andra hade det tristare och kunde knappt röra sig. (Det kan verka grymt med djurforskning, jag vet..) Sedan utsatte man båda grupperna för stressande behandling och såg att de som inte kunde röra sig utvecklade ett för råttor depressivt beteende. De blev påverkade av den yttre stressen, men de motionerande kompisarna klarade av den påfrestningen. För att ta reda på hur det kom sig på cellnivå så kikade man på ämnen i försöksdjurens hjärnor. Hypotesen det vill säga det, de duktiga forskarna trodde stämde men förklaringen om hur det gick till, var en annan.

Så här sa Jorge Ruas 2014 när den första artikeln publicerats:

– Vår forskningshypotes var att musklerna tillverkar något ämne som har en välgörande effekt på hjärnan. Men vi fann egentligen det rakt motsatta: vältränade muskler tillverkar ett enzym som renar kroppen från skadliga ämnen. Musklernas funktion i det här sammanhanget påminner alltså om njurens eller leverns, säger Jorge Ruas, forskargruppledare vid institutionen för fysiologi och farmakologi.

 

Blir en dansande psykiatriker glad eller blir hon gladast?

Nu kommer samma forskarteam med en uppföljande studie. De har följt sitt inslagna spår och fortsätter att följa hur fysisk aktivitet på mikronivå gör skillnad och det är inte lite minsann. Det motverkar fetma och stärker immunförsvaret.
I pressreleasen 180209 skriver de att motionsmolekylen (det är numera min absoluta favoritord!) får hela kroppen att må bättre och som om inte det var nog så illustreras det hela med en dansbild. Fast inte den här förstås…

 

För dig som vill läsa den vetenskapliga orginalartikeln finns ett sammandrag här.

 

Men om en inte gillar dans eller att jogga eller att cykla?

Så klart så bryr sig din smarta kropp inte om VAD du gör. Nä minsann, den är lika nöjd och glad om du som min kollega Anders Hansen joggar eller som jag gör dansar mest varenda dag eller en högt uppskattad projektkoordinator i mitt arbetsliv gör- ägnar sig åt att simspringa. (Jo det finns, swimrun är inget för en frysande vekling som mig.) SÅ sån tur att kroppen och ditt psyke bara bryr sig om hur mycket, hur belastande din aktivitet är och hur ofta du utför den. Det är det som blir effekten. Och att den verkligen är i förhållande till din kondition. Att promenera kan vara en aktivitet på hög nivå för den helt otränade och att springa en mil kan vara nästan svettfritt för en annan.

Vill du veta ännu mer om det här kika in den vetenskapliga sammanställningen FYSS. Eller skriv till oss och fråga!

 

Så ha det fint och om du gillar dans- Får jag lov? 

 

Jill och Jumbotronen

 

 

 

 

Dela vidare

Kommentera

Kontakt

Skicka  mejl.

Kalendarium

Jill Taubes kalendarium.