Kategori: Själ & Kropp

Den sjuka arbetsstressen- är du utmattad?

Den sjuka arbetsstressen- är du utmattad?

 Årets första dröm- möss, råttor och hundar

 

Vaknar på årets första dag och har drömt om ett hus där det kom in objudna gäster på rad: först en mus, sedan en råtta och till sist en hund! Råttan sopade mattan med musen och hunden var stor och oberäknelig. Det var otrevligt och lite farligt, jag kände mig maktlös, men ville ändå vara kvar i huset. Det var ett stort och spännande gammalt kråkslott och fullt med vänner och besökare och så var min senaste stora kärlek där med mig- barnbarnet! Jag var ju tvungen att ordna upp det hela och skydda honom och mig själv. Det tog en stund innan jag fick syn på hålet bakom listen och kunde ringa hyresvärden, för det var det jag gjorde. Sedan tog  jag en kaffe och en macka och kände mig nöjd.

När jag fått ordning på tankarna i vaket tillstånd dominerade ändå känslan av hot och osäkerhet,  även om den var blandad med en önskan att vara kvar i något brokigt, spännande och faktiskt underbart. Så vad handlade det om? Jo, mitt liv som företagare, som nästan är samma sak som mitt liv. Allt jag gör, drömmer om, planerar för handlar om min passion för det som blivit mitt arbetsliv. Att med kunskap, fysisk aktivitet och gemenskap göra världen lite, lite bättre och på kuppen ha det fantastiskt roligt  och själv må bra.

 

Tvivel och pensionsångest

Men tvivel och  pensionsångest  kommer och går, särskild när jag räknat ihop vad jag tjänat 2017 och inte ens hamnar i nivå för statlig pension. Så visst tänker jag att lite mindre brokighet hos mig själv vore fint. Varför inte vara läkare på vanligt sätt på heltid och tjäna in pensionspengar och göra gott på en mer konventionellt sätt? Så slår jag bort det och vet att det inte skulle gå. Jag skulle krympa ihop själsligt av att inte få vara kreativ utan bara vara en papegoja som säger det någon bestämt att jag ska säga och försöker fylla i omöjliga blanketter från Försäkringskassan och slåss mot journalsystem som kräver betydligt mer uppmärksamhet än patienterna. Jag lämnar dagar när jag är doktor med en djup otillfredsställelse och skäms lite över vad jag inte gjort- mött en människa! Och inte heller varit en doktor med hela mig utan en supersekreterare och handläggare.

Kanske blir det bra och mycket vård för pengarna, men på kuppen drar vi ner oss som personal i svart hål och riskerar att gå under som arbetskraft i offentlig sjukvård. Det är inte för mig och för många andra kompatibelt med den egen hälsa att vara doktor. Kanske gör jag inte ens gott i det system som uppstått?

Så mina tankar tvingar mig ur sängen, jag fixar en kopp thé, njuter av vårt nyårsfina vardagsrum och jag börjar knåpa lite. Gör ett inlägg på sociala medier och kollar min hemsida. Och hittar ett meddelande från en läsare, som kom efter att jag bloggat om  mitt favorittema just nu- att vårda eller vårdas. Jag har frågat hen om det är ok att använda det och fått ett ja. Så här kommer det- så klokt och så bra att få reflektioner från en person som behöver vara patient i psykiatrin ibland och visar upp sin fina empati.  Jag är så tacksam för den här kommentaren.

 

Kommentaren

”Jag är patient inom psykiatrisk öppenvård och jag tycker att det är jätteviktigt att personalen tar hand om sig själva. Självklart vill jag att de jag träffar ska vara engagerade i sitt jobb, men jag vill inte att de engagerar sig i mig till den grad att det blir på bekostnad av deras egen hälsa. Om personen jag ska träffa har haft en hektisk dag och känner sig jättestressad, så ser jag hellre att personen tar tio minuters paus för att återhämta sig än att hämta mig i väntrummet på exakt utsatt tid. Jag har upplevt att vissa har tyckt att det varit oerhört viktigt att jag får ”min tid”, men för mig är inte det viktigaste att mötet blir 45 minuter långt utan att det blir BRA. Och min upplevelse är att det sällan blir riktigt bra om inte läkaren eller behandlaren är i harmoni med sig själv. Jag vill inte att min läkare eller samtalskontakt – eller någon annan människa heller – låter sin egen hälsa ta stryk för min skull. För det blir inte för min skull. Att exempelvis se någon ha en kaotisk arbetssituation gör bara ont.”

 

Vårda eller vårdas

Hur ska vi ha det 2018? Ska vi mota ut möss, råttor och farliga hundar från offentliga arbetsplatser, täppa till energislukande och hotfulla hål och se till att vi mår bra, vi som jobbar i systemet. Så att vi kan vara en resurs för andra och för varandra. Att vara personal eller patient är inte stationärt, när som helst kan vi bli sjuka och byta roll. Kolla in Arbetsmiljöverkets film om den sjuka arbetsstressen.

Är du själv i farozonen? Testa dig här, men kom ihåg att ett enkelt test inte är en sanning. Men kan vara ett finger i luften.

Så att vårda eller vårdas är en fråga som jag kommer att lyfta och jobba med under 2018! Framför allt med gruppen Vem tar hand om Doktorn? men även på flera sätt. Frågan engagerar.

Mina egna tvivel får jag jobba med- täta  till  svarta slukarhål, klappa mig på axeln och säga att jag duger lite oftare. Vara Rosatanten, dansfröken, farmor hela tiden och träna mera styrketräning.

Jag är ingen superhjälte och har lagom långa ben. Tack Bröderna Lindgren för den associationen och fina sången.
Välkommen 2018, ser fram emot vårt samarbete. Jag duger i  min brokighet och på mina egna vingliga ben. Precis som du duger på dina.

Med värme från mig, Jill!

Dela vidare
Superhjältemamman flyger i väggen

Superhjältemamman flyger i väggen

Superhjältemamman flyger in i väggen- en bokrecension

Camilla Gunnarsson (text) och Ulrika Nilsson (bild) Idus förlag

Det kan vara riktigt roligt att flyga fort, säger doktorn till Oskars mamma som har kraschat rakt i väggen. Oskar är van vid att hans mamma flyger fort och ofta och han vet att hon är en superhjälte. Han är SÅ stolt över henne. Oskar och pappa gör ofta roliga saker bara de två, för mammas tid räcker inte till de trevliga sakerna.

 

 

För mamma flyger omkring och fixar allt praktiskt och nyttigt. Hon tänker, planerar och genomför. Ingen annan hinner med och på nåt sätt behövs de inte heller. För Oskars mamma gör ju ALLT.

 

Rakt in i väggen

 

Så går det som det går- Oskars mamma kraschar rakt in i en vägg och plötsligt kan hon ingenting. Ingenting. Vet inte ens vilket håll dagis ligger åt. Oskar får ont i magen och förstår inte hur superkrafter kan försvinna bara sådär.

Oskar som är berättarrösten ur barnets perspektiv får mig som vuxen läsare snabbt i stämning och ger mig möjlighet att få syn på mig själv- om jag så vill.

Kanske flyger vi själva för fort, har flugit för fort eller till och mer har stukade vingar och trötta ben.

Eller så flyger vi fort eller långsamt eller kort och gott, precis på det sätt som vi vill och mår bra av. Då är vi bara att gratulera. Men för många andra är det här en angelägen och mycket kärleksfull bok och den första jag sett som placerar sig i  både vuxen- och barnaögonhöjd.

Mina kids är vuxna och barnbarnet bara någon månad, så boken är inte provläst för andra än vuxna ännu.

Köp boken

SÅ gå genast in på lämplig boksäljarsajt, köp ”Superhjälte-mamman flyger in i väggen” och läs för barn, dina eller andras och låt oss få veta hur pratet blev. För visst är det Camilla Gunnarsson, en skrivande psykolog vill med boken. Det tror jag i alla fall och tackar henne och förlaget Idus, så mycket för att ni nosade upp mig, skickade boken och bad mig om en recension. Här är den. I ett ytterst angeläget ämne.

 

Vid tangentbordet: Jill Taube

Dela vidare
Styrkan i sårbarheten

Styrkan i sårbarheten

Sårbarhet och skam

Av lite nu oklara anledningar kom jag och en god vän alldeles nyligen att prata om skam. Vi hade olika ingångar, men kunde snabbt enas om att skam är eller kan vara förödande. Fullständigt slå ut den drabbade. Att skam har en roll, en viktig roll dessutom i att forma oss människor i relation till varandra är en väletablerad sanning. Att skämmas lite lagom och rätta till sitt misstag är helt okej. Men den förödande skammen som på liknande sätt som ångest, bygger på din tankekonstruktion om dig själv, som inte är vettig eller konstruktiv, är något helt annat. Som kan hänger ihop med en känslomässigt starkt situation och sedan lever sitt eget liv.

Jag har ett SKAM-minne som min hjärna verkar ha antingen multiplicerat och placerat lite här och där i  vindlingar och banor eller alternativt lagt det väldigt lättillgängligt, som ett paket makaroner som står alldeles ytterst på en skafferihylla. BAM, någon (troligen du själv) smäller igen dörren och paketet faller i backen och massor av pasta ligger som en gulvit guppig matta i det lilla utrymmet. Du bestämmer dig snabbt för att inte öppna dörren igen, just då. Det får vara. Du är rätt less, det händer hela tiden och ändå verkar du inte kunna ställa paketet någon annanstans. För du har ju alltid gjort precis på det här viset.

För att hänga med i just den här metaforen så stärker jag upp med en bild av ett gammaldags
skafferi :-)!

 

Från Husprojekt Drömhus

 

Mitt skam-minne

Jag var 5-6 år gammal, vi hos en familj och hälsade på, vi var inomhus och lekte. Jag ramlade och slog mig. Som barn gör.  Gråtande sprang jag  till min mamma eller pappa (jag har aldrig vetat säkert vem det var)  och blev upplyft och sökte tröst. Som barn gör. Men något kändes inte okej och jag slutade snabbt att snörvla när jag upptäckte att det inte var en av mina föräldrar som fångat upp den ledsna lilla. Utan en av de andra vuxna i den familj som vi var på besök hos. När de såg min förvåning började alla att skratta. Nu när jag skriver om det är jag, precis som Brene Brown som jag snart ska presentera ”numb”, jag dövar minnet känslomässigt. Det har så klart klingat av och jag kan tänka att de bara var lite obetänksamma. Men det var förödande då och så fort jag senare i livet har känt stark skam, så är minnet där.

Ibland mest som en vetskap som nu, som inte berör mig egentligen, men ibland kliver jag rakt ner i ett svart hål. I någon slags självömkan som egentligen är ett självförakt klafsar jag omkring i ganska vedervärdiga känslor ett dygn eller två. Jag HAR trott och tyckt att jag har förstått det ganska bra och försökt radera det ur mitt liv, men misslyckats.

 

Okänd liten flicka- från bildbyrå

 

Brene Brown

Samtalet med min goda vän ledde till att hon skickade mig en länk till en kort föreläsning av Brene Brown, en amerikansk sociolog och forskare. Om sårbarhet och att det är en styrka att våga vara det och inte ett tecken på svaghet. Jag hade lyssnat på det förut, men inte alls blivit berörd som nu. Lite som att paketet med makaroner stod farligt nära kanten och BAAAM så föll det ner. Jag var kanske, just det som Brene Brown beskriver sårbar just då och det gick rakt in i hela mig.

Det skulle bara vara alldeles förbannat korkat av mig att försöka göra en resumé av hennes briljanta, känslomässigt tankvagnstunga och  underhållande och så förbaskat roliga föreläsning. Snälla rara läsare, lyssna på det i sin helhet! Gör inte som jag, skriv en blogg samtidigt eller svara på 23 mejl eller plocka  ur diskmaskinen. Bjud dig på de dryga tjugo minuter som hennes TED-talk tar- Styrkan i sårbarheten.

Brene Brown

Modell för en perfekt föreläsning

Den skulle kunna vara en modell för just föreläsningar också- den är som en prefekt måltid. Allt finns där, salt, surt, beskt och sött, väl balanserat och alla smaker gifter sig med varann som en kan säga. Kontentan är precis det som titeln berättar: det finns en styrka i att våga vara sårbar, en stor styrka och en stor risk att fortsätta att låtsas att vi inte är det. Veckla in det i förnekande och trycka bort den förödande känslan, som i fallet drar med sig alla andra känslor också. Så beskriver Brene Brown det. Förstås är det inte så enkelt som jag refererar det och inte heller så enkelt och schematiskt och så svart-vitt som det lyfts fram heller. Men hon har onekligen en stor och viktig poäng och det HEUREKA som startade hennes sammanbrott eller uppvaknande, det beror på hur man ser det, ledde fram till forskning om sårbarhet och om skam. Som nu pågår på det sextonde året. Så forskning och vetenskap finns ”bakom orden” och visst är det så mycket av de här känslorna, framme eller bortträngda som vi möter i psykiatrin också.

 

Fullhjärtade

Men vänta nu, det handlade ju inte om kunskap och förutsägbarhet utan snarare om att våga vara osäker och visa upp sig, hela sig, med sina fel och brister och ändå vara fullständig övertygade om att vi har rätt att både bli älskade och att vara tillhöriga. Ni förstår mer när ni lyssnat.

Som de fullhjärtade. Att höra till, knyta an är den starkaste biologiska drivkraften för överlevnad. När vi tror att vi inte är värdiga att älska så skäms vi. Kanske är det logiskt sett ur en evolutionär aspekt.

Nä hörni, jag skulle ju inte ens försöka. Men nu gjorde jag det och jag tror att det är rätt okej ändå.  Om Brene Brown i sin forskning visat att det går att förändra sig och BLI FULLHJÄRTAD vet jag inte. Men i stor sett all långvarig och djuplodande psykoterapi värd namnet, rör sig ju i de kretsarna, om ni hänger med mig i resonemanget. Så visst kan vi påverka våra föreställningar och bli friare. Att ha en föreställning om sig själv som oälskad och ovälkommen och mindre värd och därmed per automatik skämmas går kan påverkas. Här bor sårbarheten och står vi inte ut med den så står skammen på tur. Den kan vi göra nästan vad som helst för att slippa vara i.

Nästa gång jag står nära kanten till mitt svarta hål, ska jag försöka stå kvar och balansera och övertala mig själv att jag inte behöver skämmas. Att det är en styrka att vara sårbar och att det inte är någon katastrof om det både märks och ger avtryck ibland. Försöka låta bli att låta någon när och kär hamna i skottlinjen för något som inte hör dit.

Jag tänker i alla fall försöka. Önska mig lycka till!

Du får detsamma av mig om du vill och en önskan om fina och trevliga helger!

 

Ett ljus i mörkret

Dela vidare
Att vårda eller vårdas-är det frågan?

Att vårda eller vårdas-är det frågan?

Att vårda eller vårdas- är det frågan?

 

Vi som är personal inom vård och omsorg, i så kallade kontaktyrken, ger ofta mycket av oss själva på jobbet och i våra yrkesroller. Att använda sin egen empati som verktyg förefaller vara en risk för att den egna hälsan påverkas. Torbjörn Åkerstedt, läkare och expert på stress och sömn säger att empati kostar på och förklarar de ökande sjukskrivningssiffrorna med:

  • Människor är väldigt påfrestande. Det är därför så många i så kallade kontaktyrken går in i väggen.

 

Utmattningssyndrom ökar hos läkare och andra
Mitt eget nyvakna intresse beror på att jag träffat på fler och fler kollegor med utmattningssyndrom och långvarig sjukskrivning. Dels i min egen verksamhet DansSteget, dels som läkare i vården. Kvinnor dominerar, men så klart drabbas även män, av ”för mycket för fort” när behovet av vård är ett ymnighetshorn.
Läs artikeln om Niklas Nygren här i OMTANKE, en psykiatriker som inte bromsade i tid och nu skrivit den fina boken ” Ett slut en början”.

Nosa rätt på Ann Fridners ord och forskning, psykolog och forskare har inriktat sig på att studera läkares hälsa och har visat att läkares långtidssjukskrivningar mellan 2009 och 2014 ökade med nästan 40 procent och att de psykiatriska diagnoserna stod för hela ökningen.

Jag är övertygad om att det är på liknande sätt inom andra kontaktyrken.

 

Dröjer sig Florence kvar?

Varför blir det så här? Tror vi att vi är superhjältar eller upplever vi att valet att göra annorlunda inte finns? Påpekar vi missförhållanden och ropar på förändring utan att något händer? Jag valde att gå efter mobbning från en överordnad i en otydlig ledningsstruktur, där varken HR eller fack hjälpte mig. Lojaliteten blev lätt efter att ha kämpat ett helt år- min hälsa vann.
Kanske är det fortfarande, tabu, att inte orka. Kanske finns bilden av Florence Nightingale kvar som kvarnstenar runt våra spända axlar, kanske finns den klämkäcka bilden av stor, skäggig, robust behandlingsassistent på våra näthinnor och hindrar oss från att se andra aspekter av oss själva än hjälparen.
Det är bråttom

Sveriges befolkning blir äldre och fler måste ta hand om fler. Vi som vårdar andra och dagligen visar omtanke och omsorg vill kunna vara hela oss själva och hålla oss friska. Det är jag helt övertygad om, men det är också vårt eget ansvar att förändra bilden av hjälparen.

 

Så eloge till alla er som jobbar med detta på politisk och övergripande nivå

Jag och en kollega har bildat ”Vem tar hand om Doktorn?” ett sammanhang för läkare för att diskutera och stötta. Det är ett litet strå.

 

Sömn, beslutsfattande bränsle och fysisk aktivitet

Vad kan du göra för dig själv, precis här och nu? Sömnen är den bästa lösningen för återhämtning och Torbjörn Åkerstedt igen: – Om man arbetar väldigt hårt med huvudet verkar det som om det beslutsfattande bränslet tar slut. Det måste man sova bort, eftersom sömnen återställer hjärnan.

Det andra blir direkt från mig utan krusiduller eller betänketid: Fysisk aktivitet. Lite grand som silvertejp. Funkar i alla lägen. Mycket. Ofta. Hvergang!

 

 

Ta på dig syrgasmasken själv först

Jag vill fortsätta att vårda och hjälpa och träffa människor som bitvis är påfrestande. Det är som skönhet tänker jag- det ligger i betraktarens öga. Men jag kommer inte att vara Florence igen och jag kommer aldrig att låta någon annan bossa min tillvaro så att jag hamnar i tungsinne.

Ta hand om dig, så du orkar ta hand om andra! Egentligen lika enkelt som när vi flyger och uppmanas ta på oss syrgasmasken själv först.

 

Varmt och vänligt! Jill Taube

Så här stod det i tidningen:

Jill Taube är psykiatriker med mångårig erfarenhet av att arbeta nära folkhälsa med framför allt fysisk aktivitet som expertområde, men också med levnadsvanor i stort. Hon skriver populärvetenskapligt, föreläser och driver verksamhet med kunskap och rörelseglädje för att öka psykisk hälsa. Sedan några veckor roddar hon också nätverket Vem tar hand om Doktorn?  med en explosionsartad utveckling.

 

 

Dela vidare
Vem tar hand om Doktorn?

Vem tar hand om Doktorn?

I Dagens Nyheter 11 november så är det en lång och bred artikel om socialminister Annika Strandhäll. Hennes företrädare Gabriel Wikström sjukskrevs i maj 2017 på som det står- obestämd tid. Jag tror att han drabbades av utmattningssyndrom och det blir just hälsa- och sjukvård som fångar mitt intresse i artikeln. Annika Strandhäll är från sitt socialdemokratiska håll kritisk till den tidigare regeringens kömiljard, som de dessutom avskaffade och menar att enstaka åtgärder inte hjälper.
Hon fortsätter: – Nu ser vi att sjuktalen för vårdanställda skenar. Man väljer att söka sig till bemanningsföretagen istället för den landstingsdrivna vården. Vi står med en alltmer akut situation som handlar om stängda platser i förlossningsvården, i barncancervården, när det gäller planerad kirurgi. Ska vi kunna vända runt det här, då är det enskilt viktigaste att att vi jobbar med personalfrågorna.

 

Sjukvårdspersonal drämmer in i väggen

Sjukvårdspersonal toppar statistiken säger vår minister och undrar just hur de är med läkare? Klarar vi oss bättre? Eller? Tyvärr verkar det som om ”proppen har gått ur” och läkare, kvinnliga läkare och unga kvinnliga läkare i den nämnda ordningen blir sjuka.

Jag och en kollega funderade högt och tillsammans och bestämde oss för att dra igång ett projekt där vi ville jobba konkret och med friska faktorer som ledstjärna. Nära till hands låg det att arrangera en resa med både kunskap, träning, återhämtning och så klart semesterkänsla, då vi båda gjort det tidigare.

Sagt och gjort, nånstans under planering och prat undrade vi VEM SOM TAR HAND OM DOKTORN? och så hade namnet fötts. Resan kommer att gå av stapeln nästa vår och vi skapade en grupp på Facebook för att så lätt börja marknadsföra den. Vi trodde att det skulle vara en 30-40 kollegor som hittade oss och ville vara med och kanske resa med oss. Så det första dygnet när det anslöt sig 21 kollegor på några timmar blev vi glada och förvånade! OJ! Men det slutade inte, efter några dygn var gruppen några hundra medlemmar stor och vi häpnade.

Vem tar hand om doktorn?

Vilken dammlucka har vi öppnat? Hur mår vi läkare och vilket behov det verkade finnas av att dela med sig av sina berättelser om hur man haft det och hur man i många fall blivit riktigt sjuka. I dag vet vi att behovet är stort och att det verkar vara en form som passar många- för vi är nu över 700 kollegor som finns i gruppen. I fredags satt jag och min kollega Maria Gustafsson i TV 4:s morgonsoffa och pratade om gruppen och hur det verkar ha blivit. Läkartidningen skrev om hur vår Facebookgrupp blivit en ventil!

                                                            Jill Taube och Maria Zetterlund Gustafsson

Inte bara läkare

Så klart så är det inte bara läkare och kanske inte ens läkare i första hand som drabbats, men det blev så uppenbart för oss att vi hade kompisar, kollegor och båda vi två träffade på kollegor i andra sammanhang som arbetat sig sjuka att vi ville göra något. Vi har också förstått och visst vetat själva att det är lite tabu att visa sig svag som läkare.
Vi vet att det är riktigt rysligt svårt ibland att vara sjuksköterska och att många väljer att avsluta sina fasta anställningar och istället hyra ut sig, precis som Annika Strandhäll nämner. Jag är himla glad för att man numera i de flesta fall pratar om hyrpersonal och inte bara hyrläkare, för det speglar inte verkligheten.

Så vi hoppas att varje yrkeskår gör på det sätt de vill och behöver- att jobba fackligt eller politiskt eller som vi, bara kollegialt. Härma oss gärna!

 

Flest kvinnor

Till sist, jo det är flest kvinnor i vår grupp (ungefär 70%) och de som berättar om att de inte mår bra är främst kvinnor och det verkar ju stämma med hur det ser ut i övriga samhället. Kolla exempel in SVT och deras satsning på att belysa området.

Men inte bara…

kvinnor förstås. Niklas Nygren, psykiatrikern som skrivit boken ETT SLUT EN BÖRJAN har jag nämnt här tidigare. Vi har korsat varandras väg jag och Niklas några gånger, men ännu inte i verkligheten :-)!

 

Välkomna!

För er som är läkare, välkommen att kliva in vår grupp, följa med oss på kryssning 20 januari, till Rhodos vecka 17 nästa år och ytterligare en kryssning 13 oktober. Ännu har vi ingen hemsida, men domänen är köpt och ska snart inredas.

För er som är sugna på att resa, debattera eller röra på er kravlöst och dansigt- DansSteget och Själ och kropp har ju lite av varje!

 

Varmt och dansigt från Jill!

 

 

Dela vidare
Frisk utan flum!

Frisk utan flum!

Nu kommer min media-PT att  skälla på mig! Att ha titeln på någon annans bok- Frisk utan flum- som titel på mitt blogginlägg. Vafalls! Skulle hon säga och se strängt på mig.
Tror att jag måste vara olydig, jag måste ju berätta om den fiffiga titeln på en bok som jag visserligen inte har läst ännu, men som jag tror är mitt i prick i Hälso-Sverige! Vi vadar i råd om mat, blodgrupper, partiell fasta, knepiga dieter allt upphängt på sköra vetenskapliga spindeltrådar och verkar invänta det perfekta rådet innan vi börjar ge oss själva en bättre chans att leva lite hälsosammare. Skjuter upp liksom.

Några av er kanske såg de kompetenta författarna Jessica Norrbom och Maria Ahlsen i TV4:s morgonsoffa i morse? (5 november)

Så himla bra budskap som klipper fransarna av massor av semivetenskapliga råd.

Här får ni ett axplock:

Socker är inte giftigt
Kolhydrater är inte farligt 
Vi behöver inte proteintillskott 
Detox renar inte kroppen 


Deras budskap är enkelt och bygger på att de själva gjort en studie med 16 personer där råden var att leva som riktlinjer från Socialstyrelsen och Livsmedelsverket rekommenderar. Det finns MASSOR av myter att slå hål på. Att äta en särskild diet beroende på din blodgrupp det är bluff, båg och kommersiellt strunt. Som ett exempel. Det behöver inte vara krångligt eller konstigt. Rör dig mer i vardagen, motionera minst 150 minuter i veckan och ät upp dina grönsaker! Kort och gott, det går alldeles utmärkt och är lättare och bättre att hålla sig frisk utan flum.

DansSteget har haft de båda två kompetenta kvinnorna som föreläsare och snart ska jag träffa Jessica och få ett eget exemplar! Nyttan av att nätverka :-)! De båda har också gjort samma sak som jag har gjort och av samma skäl- startar verksamhet med både teori och praktik för att vara med ”på riktigt” och inte bara föreläsa och undervisa. I mitt fall, så handlar det ju också om att få vara en ”bredare” läkare.

Trevlig söndagkväll och MISSA NU INTE ATT DANSSTEGET STARTAR IGEN EFTER ETT LITET HÖSTLOV! Till veckan får man prova på! Måndag City kl 13.00, måndagkväll Alvik kl 18.30, tisdagkväll Bagis kl 18.00.

DansSteget Solo går alldeles utmärkt att boka. Jag ordnar lokal utifrån uppdrag.

 

Varmt och dansigt välkomna! 

Dela vidare
Kroppslig sjukdom vid psykisk ohälsa

Kroppslig sjukdom vid psykisk ohälsa

Vallgrav mellan kroppssjukvård och psykiatri

Jag har som läkare och specialist i psykiatri arbetat nära eller rent av i, det vi kallar för folkhälsa.
De senaste veckorna har varit  fullproppade av trevliga uppdrag som får beskrivas som en blandning av båda delarna och en hel kongress där syftet var att överbrygga vallgraven mellan kroppslig och psykiatrisk vård genom att fokusera på just kroppslig hälsa vid psykisk ohälsa. Mer om den lite längre ner.

För en mini-resume´ av vad psykiatri och psykiatrisk vård är följ gärna länken ovan. För det här resonemangets skull så är det viktigaste att det är vård som sker inom arenan hälso- och sjukvård, där folkhälsoarbete sker utanför och i hela samhället eller om man så vill innan, behovet av sjukvård uppstår.

 

Förebygga eller behandla?

Det bästa och smidigaste och billigaste skulle vara att förebygga så mycket så möjligt med folkhälsoarbete, som försiggår både på en samhällelig nivå med exempelvis upplysta parkvägar så att många vågar promenera till att stötta seniorer till mer fysisk aktivitet.

Allt går nu självklart inte att förebygga, men uppemot 80% av hjärt-kärlsjuklighet beror på våra levnadsvanor och mycket av sjukdomar och förtida död kan vi mota i grind. Kanske är det här redan skåpmat för många av er, men somt tål att upprepas och här kommer en favorit.

Stor studie om riskfaktorer för hjärtinfarkt

INTERHEART, är en stor multicenterstudie, vilket betyder att den har genomförts på många ställen samtidigt, med ungefär samma upplägg. Syftet var att ta reda på vilka faktorer som påverkar risken att få en första hjärtinfarkt.  Imponerande nära 30.000 deltagare undersöktes (29972), 262 centra det vill säga undersökningsställen deltog i 52 länder. Studien pågick i 4 år (1999–2003). Innan trodde forskare  att ungefär 50% av riskfaktorerna kunde tillskrivas yttre och påverkbara faktorer, exempelvis rökning, högt blodtryck, stress och annat och resten förklaras av genetik, det vill säga ärftlighet. MEN det man kunde utröna var det fantastiska resultatet att runt 90% var påverkbart och bara de 10% som blev kvar var utanför individens kontroll. Det var ju helt svindlande resultat, då så mycket mer går att förebygga och många hjärtinfarkter kan förebyggas och liv räddas. Högt blodtryck var en allvarlig riskfaktor och brist på socialt stöd var en faktor som påverkade kvinnor mer än män. Att rökning hörde hit förvånar ingen.

 

Stress och hjärtinfarkt

Ifrån samma studie kommer också strikt vetenskapliga fakta att stress (upplevd stress) ökar risken för hjärtinfarkt, vilket enligt professor Annika Rosengren var starkt misstänkt, men inte kunnat visats helt klart innan.

Kroppslig sjukdom och psykisk ohälsa

Hur hänger det här ihop med psykisk ohälsa undrar nu vän av ordning? Varför ta upp denna ganska gamla studie nu? Jag var i veckan på kongressen Somatisk sjukdom vid psykisk ohälsa – helhetssyn för god och jämlik vård,  12-13 oktober i Malmö. Den satte skarpt ljus på området och gav oss både skrämmande och generande fakta, men också exempel på positiva projekt, förändringar och forskning förstås. Hur just hjärt-kärlsjukdom är mycket vanligare hos en person som har psykisk ohälsa än den som är frisk och hur det påverkar förväntad livslängd. Att vara deprimerad, leva ensam och att ha ekonomiska problem ökar risken för hjärtinfarkt visar en studie som kom 2015.

 

Psykossjukdom stjäl både hälsa och levnadsår

Jarl Torgersson är ett exempel på en läkare som har en banbrytande roll- han är ”kroppsdoktor” men arbetar heltid på en avdelning inom psykiatrin för psykospatienter, det vill säga svår psykiatrisk sjukdom som ofta är livslång eller har långdraget förlopp. Det visar sig till exempel att förekomsten av diabetes hos personer med svår psykisk sjukdom är mycket högre än hos andra och att livet är förkortat med minst 15 år, från en förväntad livslängd. Det kan förbättras bland annat med ett bättre medicinskt  omhändertagande av patienter med schizofreni. Svenska Psykiatriska föreningen ger ut riktlinjer för detta och på avdelningen gör man verkstad av dem. Mest handlar det här alltså om vad som kan göras inom hälso- och sjukvården, men en minst lika viktig del är det som sker i den kommunala vården, exempelvis inom det som kallas socialpsykiatri.

Fysisk aktivitet -varför inte dans?

Ökad fysisk aktivitet är självklart något som det pratades om både i plenum det vill säga i föreläsningsform, men också i  workshops där projekt i just socialpsykiatrin redovisades.
Teori i alla ära, men så klart måste det till verkstad så att även deltagare på en kongress GÖR! Inte bara lyssnar och sitter still…
Undertecknad hade uppdraget att få det att bli verkstad och vid 4-5 tillfällen under dagarna, fick jag leda pausdans! DansStegets enkla uppvärmningar passar alldeles utmärkt för att bryta stillasittande och få nästan 250 personer att röra på sig. Få, enkla och stora rörelser passar fint.

 

Lite rodnar jag…

Det funkade och jag fick ett verkligt fint omdöme av en person som sa att:  Jag hatar dans- men när Jill Taube drar igång så dansar jag ändå. Det går inte att låta bli! Det är ett fint betyg som jag tackar för, men också delar med många som inspirerat mig och så själva DANSEN!

Mental Health Run 2017

 

Du som är i väntans tider…

… och lääängtar efter beslut och pengar eller konsensus och projektplaner eller kanske ett jobb för att få göra det du vill, fortsätt vänta för allt i världen – men vad sägs om att göra det dansande!

 

 

 

 

Dela vidare
Ett slut en början – en bokrecension

Ett slut en början – en bokrecension

 ”ETT SLUT EN BÖRJAN- en psykiatrikers funderingar kring sitt utmattningssyndrom” av Niklas Nygren

 

Det är förlaget Parus som ger ut den och jag fick äran att läsa boken för att tycka till och skriva en recension. Min tanke var att skicka den till Läkartidningen, men det visade sig att de inte tar emot det som uppfattas som fallbeskrivningar, även om patienten är en läkare. Men ibland blir infrysta planer början till något bättre- precis så blev det här. Det blir nu en intervju och en hel artikel istället. Min text har hamnat i en sluten grupp på Facebook och nu här, det första stället som är publikt och går att dela.

Om någon av er som läser detta vill ta med den i ett annat sammanhang, går det bra. Fråga mig bara först och ange vem som skrivit recensionen, boken och gärna också både länk till förlaget och en möjlighet att beställa boken. Utmattningssyndrom är något som drabbat många och berör ännu fler. 

” Vem vill ha en trasig doktor? Niklas Nygren, medelålders psykiatriker, med utmattningssyndrom sedan två och ett halvt år, ställer frågan till sig själv och nog till oss läsare.

 

För det var precis det som hade hänt- Niklas Nygren hade bildligt talat, gått sönder när hans hjärna gjorde slut med honom en dag i maj 2015 och ingenting blev längre som förut. Varningstecken fanns, kropp och knopp hade sänt ut röksignaler. Bland annat oroande oregelbunden hjärtrytm som föranledde besök på akutmottagning. Men hjärtat var friskt, det var ”bara” stress. Niklas Nygren blev lättad och åkte hem. Och sedan till jobbet och körde på lika mycket och lika snabbt som vanligt.
Det höll. Men bara ett tag. En dag på jobbet som öppenvårdspsykiatriker blev Niklas Nygren sittande på en stol och kunde inte göra någonting alls. En och en halv timme på en stol utan att KUNNA göra annat.

“Vårt dittills effektiva samarbete tog slut en vacker majdag.” Så beskriver författaren själv sitt insjuknande och mildrar i meningen efter det hela något. ”Slut är väl drastiskt sagt, men jag kunde inte längre utföra mitt arbete.”

Gästblogg: Det händer något positivt med hjärnan när vi rör oss i skogen

 

Allt blev annorlunda och vi får följa med i resan från att kroppen slutar att lyda impulser, att skynda sig till exempel gick bara inte, till en långsam återhämtning och kanske framför allt en insikt att aldrig vilja eller kunna återvända till livet som det var innan.

Boken i sig är en sammanfogning av den blogg som Niklas Nygren startade efter gott och väl, ett och ett halvt år efter insjuknandet. Behovet att formulera sig och responsen på bloggen blev med Niklas egna ord osannolikt stort och så växte det till en hel bok.

Att överleva och att bryta skam

 

Det finns guldkorn för alla! För icke-sjukvårdsutbildade om stress och hjärnan och förstås om vad utmattningssyndrom är. Extra bra tycker jag om beskrivningen av hur vi i vården sätter psykiatriska diagnoser. Allt förklarat på ett enkelt och pedagogiskt sätt.
För oss som arbetar i vården finns det massor av guldkorn av annat slag.
Som smakprov får ni några kapitelrubriker att bilda er egen uppfattning utifrån.

Att vila

Den osynliga ökningen av arbetet

Att inte kunna skynda (Skalman måste älska detta!)

Eget ansvar

Skammen

Mayday! Mayday!

 

Jill Taubes veranda

 

 

Nu har ni bara fått en pytteliten del av innehållet. Ni har inte fått något av den sparsmakade humor som får mig att vilja backa bandet och läsa igen. Hjälp, så kul, vad står det egentligen? Eller de fina illustrationerna som också är en blandning av allvar, humor och svärta, som hela boken är.

 

Här finns mycket. Trist nog så har vi anledning att fråga oss om vi vill jobba i ett system som skapar trasiga doktorer och sjuksköterskor? Om inte vi är friska hur ska andra kunna få hjälp? Eller hur ska våra barn få lära sig allt de behöver i skolan, när inte lärarna längre orkar. Det går så klart att extrapolera Niklas Nygrens resonemang utanför hälso- och sjukvården till lite vad som av offentlig verksamhet och för den delen den privata sektorn med. Där är jag inte alls insatt.

 

Jag håller tummarna för att Niklas Nygrens hjärna fortsätter att läka, att han inte längre känner sig som en trasig doktor och att han hittar balans i arbetsliv och liv och ännu fler tummar håller jag för att vi får ta del av mer av hans skrivna ord i fler bloggar och kanske böcker.

Och du Niklas, jag vill varken vara eller ha en trasig doktor!

Här beställer du boken!

 

Varma hälsningar! Jill Taube, Kungsholmen 26 september 2017

Dela vidare

Kontakt

Skicka  mejl.

Kalendarium

Jill Taubes kalendarium.