Författare: Jill Taube

Intervju med psykiatriker Christian Simonsberg om gränssättning i patientmöten

Intervju med psykiatriker Christian Simonsberg om gränssättning i patientmöten

Intervju med psykiatriker Christian Simonsberg om temat för föreläsning på Marstrands Havshotell 19 januari, utförd av Maria Zetterlund Gustafsson 

Kunskap, lättsam rörelseglädje, avkoppling och gemenskap! Tätt packad salutogenes!
Varmt välkomna till att delta i våra evenemang i Vem tar hand om Doktorn?

Varmt och kollegialt från Jill & Maria 

Dela vidare
Vem tar hand om Doktorn?

Vem tar hand om Doktorn?

Skaldjursplatå  får vi under vår SPA-vistelse på Marstrands Havshotell

Energipåfyllning med tema gränssättning!!

Ett dygn på ljuvliga Marstrands havshotell med föreläsning om gränssättning och hållbarhet av psykiater Christian Simonsberg. Som vanligt bjuder vi på roliga och enkla träningspass, spaavdelning, mysig
3-rätters middag som inleds med skaldjursplatå och under hela vistelsen utrymme för kollegiala samtal.

Pris från 2995 (enkelrumstillägg 300kr) inklusive fika vid ankomst, lunch, eftermiddagskaffe, trerättersmiddag, frukostbuffé, del i dubbelrum, spavistelse både lördag och söndag samt hela programmet i konferensavdelning med föreläsning samt träningspass i sportavdelningen. Varmt välkomna att fylla på energiförråden mitt i vintern med Vem tar hand om Doktorn? 

För närmare program se längst ned. 

För att boka skickar du en intresseanmälan till oss via mail på medicinochmirakel@gmail.com. Denna är ej bindande. Vi är just i full färd att få klart bokningsförfarandet med Marstrand och lovar hålla en plats till alla er som mailar oss. Inom kort kommer all ytterligare information, samt avbokningsregler att presenteras här och då återkopplar vi till er som är anmälda för att ta upp en definitiv anmälan. Så säkra en plats på eventet redan nu!!! 

Föreläsning av Christian Simonsberg, smärtläkare och specialist i psykiatri om personlighetssyndrom. Han levererar kunskaper, redskap och verktyg till kontakten med patienter som har denna typ av störning. Syftet är att man ska förstå vad det är som händer i mötet med gränsöverskridande personer, hur man hanterar detta och inte själv sitter med en massa jobbiga känslor. Han pratar också om hur man som läkare ska förhålla sig i situationer där man upplever frågan om förskrivning av narkotikaklassade som jobbig , problematisk och ångestskapande. Vi får redskap att tryggt kunna säga både ja och nej och känna att vi fattat rätt beslut. 

SCHEMA

Lördag: 

11.00 Fika med smörgås 
11.30-12.30 Träningspass
13.30-14.30 Lunch
14.30-16.00 Föreläsning enligt nedan, kaffe och rawfoodboll serveras på konferensavdelningen
16.00-19.00 Spa/Egen tid
19.00 Middag på Havshotellet med tre rätter. skaldjursplatå till förrätt, fisk till varmrätt och dessert.

Söndag: 

Frukost serveras från 07.00
07.30-08.30 Träningspass
08.30-10.00 Frukost
10.00-11.00 Återsamling, gemensam diskussion, avslutning

Vill man stanna kvar efter programmet på söndagen, kan man för en slant extra lägga till en magnifik brunch och fortsätta hänga i spa avdelningen. Det kan man isåfall säga till om när man ringer och bokar, men ingår inte i grundprogrammet. Priset för brunch är ordinarie 275 kronor, men vi har fått specialpris och ni som vill stanna kvar betalar bara 200 kronor för den. 

Varmt och kollegialt välkomna till
en härlig och energifylld helg samtidigt som du får redskap för hållbarhet i ditt vardagliga arbetsliv! 


Jill och Maria – Vem tar hand om Doktorn?

Dela vidare
Farligt låg kondition

Farligt låg kondition

Farligt låg kondition- en pjäs i fyra akter!

Platsen:

Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm i Sverige
Sverige 

Bakgrund:

Farligt låg kondition- vad i allsin dar betyder det? Vad är farligt just här? Vad är låg? Och förresten vad är kondition?

Medverkande:

Forskarna:
Elin Ekblom Bak:  forskare och huvudförfattare till artikeln. 

Hennes kollegor: Örjan Ekblom, Gunnar Andersson, Erik Hemmingson, Jonas Söderling och Peter Wallin.

De undersökta: 354 277 personer, 18-74 år gamla, 44% kvinnor.

 

Vad undersöktes?

Kondition som står för syreupptagningsförmåga och den mängd syre (mätt i milliliter) som kan tillföras varje kilo kroppsvävnad per minut. Den kan anges som absolut tal eller relativt tal. Se faktaruta nedan eller gå vidare till FYSS.

Scen 1,1995:

354 277 personer konditionstestades: 27% hade farligt låg kondition

Scen 2: 2017:

Gruppen testades igen och 46% hade farligt låg kondition

Enkel matematik:

19% fler av befolkningen hade kvalat in i gruppen med farlig låg kondition under 22 år (visat i denna stora grupp och därför möjligt att extrapolera, det vill säga dra slutsatser som gäller för en ännu större grupp).
I medeltal hade konditionen försämrats med 10.8% berättar Elin.

Unga män på landet och med kort skolgång…

är extra illa ute. Det vill säga att de här faktorerna: att vara man, att vara ung, att bo på landsbygd och att ha en kort skolgång utgjorde extra risker.

Ja men är det så farligt då?

Jo, det är ju det det är! Konditionen är ett mått på… Nämen STOPP NU! Var är egentligen Farligt låg kondition? Vad säger Elin och hennes forskarkollegor? Jag ringer upp, men når inte Elin Ekblom Bak just idag. Jag förstår att hon är HET och att hon kanske sitter i en TV-soffa! Så jag nöjer mig med att läsa mig till förklaringen som kommer från Hälsoliv och orden är Elins: För att orka gå i rask takt i 10 minuter utan att behöva vila bör syreupptagningsförmågan vara på strax under 30 milliliter.

Alltså FARLIGT LÅG KONDITION ÄR ATT INTE ORKA GÅ 10 MINUTER I RASKT TEMPO, UTAN ATT VILA! Läs det gärna högt! 10 minuter.

 

Ja men är det så farligt då?

Ja, det är ju faktiskt riktigt farligt. Kondition är ett mått på hela oss. Hur länge vi lever, hur friska vi kan hålla oss, både till kropp och psyke, hur vi orkar leva våra liv. Hur vi orkar kånka barn och matkassar, skotta snö, engagera oss i politik och att rädda vår natur och våra liv, hur vi orkar dansa, prata, tänka…

 

Scen 3: Jag hinner inte!

 

Scen 4: Får jag lov?

 

 

 

 Välkommen på Julsvett med DansSteget i Alvik 17 december! Drop in!

 

 

 

 

Varmt och dansigt från mig!

Dela vidare
#minröst inför valet 2018

#minröst inför valet 2018

 

Min röst inför valet

Jag är lycklig, tacksam över och lyckligt lottad för den tillvaro jag har. Förutsättningarna för mitt rika liv, har sin grund i det solidariska Sverige jag vuxit upp i. Mina föräldrar var båda lite tufsiga, tittade för djupt i flaskan och periodvis var det tufft. När jag slutade nian var det fullt kaos och jag flyttade till en egen lägenhet, gick en kortare gymnasielinje ( så hette det på den tiden😉) för att snabbt kunna klara mig själv. Jag jobbade som barnskötare, hade en lite turbulent ung vuxentid, men upplevde att ” samhället” fanns där för mig när jag behövde. Så klart var det enskilda människor både i profession och privat som var de ”extra vuxna”, support, vänner och livlinor. BVC, skola, min första fröken, soc som placerade oss på barnhem när det riktigt barkade, jag kan fortsätta länge till😊. MEN DET VAR EN STRUKTUR I SAMHÄLLET SOM MÖJLIGGJORDE DET!

 

Jill ska bli doktor när hon blir stor

När det blev familj och egna barn, började jag på allvar damma av en envis barndomsdröm. Att bli läkare! Mamma, som var en underbar person i nyktert tillstånd sa alltid att ” när Jill  blir stor ska hon bli doktor! Det var kärleksfullt och inte alls krävande, och jag hade det hyfsat lätt för mig i skolan.

Jag blev stor och hennes ord blev också min dröm, även om den verkade som just det- en dröm. Kanske var mammas ord som den där fjärilsvingen ni vet, som sätter igång en lång rad av händelser AKA fjärilseffekten.  För inspiration till den fina miljön på fotot får jag tacka Anna Duberg och Ingeborg Belfrage Grönlund, som jag rakt av snodde den av!

Tack vare det samhälle vi fortfarande lever i, gick det att genomföra. KomVux, högskoleprovet, dagisplats, studielån, pannben hos mig och en man som hjälpte mig att flytta berg. (Eller om han kanske ÄR det berg jag behöver💕! )

Aldrig nånsin har jag tänkt att vårt samhälles guldkorn ( som exemplevis den längsta utbildningen vi har) skulle bara vara rika förunnat, eller att jag inte skulle räknas. Hur mycket bidrog mina föräldrar till att bygga upp landet? Kanske var de mer mottagare av resurser än tvärtom. Men de fick vara det, för de levde i ett välfärdssamhälle som var till för alla.

Som ni ser heter jag Taube och det är från min farmors släkt, som är invandrad en gång i tiden. När det var fattigt i Sverige i början av förra seklet utvandrade många Taubar och andra såklart till landet det stora landet i väst, med hopp om en bättre tillvaro. De fick stanna kvar, de byggde sig nya liv. En och en halv miljon svenskar utvandrade till framför allt Amerika, en femtedel återvände. Anledning till den stora migrationen var fattigdom och svält. Önskan att få ett bättre liv och det som överskuggar allt: ta hand om våra barn. Vi är biologiskt inställda på det.

En avlägsen släkting

Tack vare släktforskande Taubar (ni vet vilka ni är :-)) så  träffade jag en tremänning till min farmor i Detroit, som bara kunde några ord svenska. Han var barn när hans mamma utvandrade och var mera amerikan än något annat. Paul var en bra bit över nittio och var professor i spansk litteratur. Han och hans älskvärda fru, som var musiker och hade haft ens framgångsrik karriär som startade under andra världskriget (då männen var borta och även en kvinna ”släpptes fram” till de främsta leden) bodde i ett seniorboende och i deras lilla lägenhet tog en flygel upp en stor del av ytan och stod så klart på en hedersplats. De bjöd oss på lunch i områdets matsal och de några hundra meterna fick vi åka i deras 4-hjulsdrivna bil. Paul var artig och förekommande och om jag inte minns fel, mindes han fortfarande ordet kam. Att hålla sig snygg och proper hade han med sig.  Jag tror inte Jimmie och company att ni skulle kunna få Paul att tycka att han inte är amerikan och återvända till ett Sverige han bara besökt en gång sedan barndomen.  DET ÄR SÅ DET ÄR!! Vi människor flyttar på oss, vi skyddar våra barn till sista blodsdroppen, vi vill alla ha en dräglig tillvaro utan krig och förtryck! ALLA VILL DET! Var och när ska gränser dras? Jag bara undrar.

Jag är inte rasist, men…

Så Jimmie och alla ni som säger ” Jag är inte rasist men…!

VAD ÄR NI RÄDDA FÖR? VAD ÄR DET NI INTE HAR FÅTT, FÖR ATT VI ÄR MÄNSKLIGA OCH SOLIDARISKA? NI KOMMER INTE PER AUTOMATIK ATT FÅ MER AV DET NI KANSKE EGENTLIGEN SAKNAR AV ATT VI FÖRNEKAR ANDRA EN MÖJLIGHET ATT ÖVERLEVA! Kärlek, gemenskap, sammanhang❤️! Det blir bara mer av att delas! Och så här mellan fyra ögon, visst har vi så vi klarar oss, de flesta av oss, av materiella ting!

 

Dagen före valet  fyllde jag 59 år och tackar SÅ BAUTAMYCKET FÖR ALLA GRATULATIONER och blir rörd över det stora nätverk jag får ingå i. Hur jag som en blandning mellan psykiatriker, entreprenör, dansinstruktör och vildhjärna fått vara med i så många syltkok och också satt igång många själv!

 

JAG ÄR TACKSAM FÖR ALLT JAG FÅTT OCH RÖSTAR IDAG FÖR DEMOKRATI, INTE EMOT💕!

 

Dela vidare
Ett bett i mitt hjärta

Ett bett i mitt hjärta

Ett bett i mitt hjärta

Den vackra, men drabbande titeln har en diktbok av en läkare- Yvonne Jarlvik. Jag fick äran att läsa den och uppmuntrade också författaren att skriva några rader om den och publicera i gruppen Vem tar hand om Doktorn?

Men den dröjer kvar, jag märker att det inte räcker. Fler måste få höra talas om den. Inte bara dem som jobbar som läkare, utan MÄNNISKOR SOM HAR EN RELATION TILL VÅRD! Vi får följa författarens resa genom den långa utbildningen från dag ett på läkarlinjen till färdig specialist och hur hon till slut, för att själv klara sig och ha ett liv med kvalitét och hälsa, väljer bort att vara läkare. Jag känner en tagg i mitt hjärta när jag skriver det. Sedan jag tillsammans med min kollega startade nätverket Vem tar hand om Doktorn? har jag både fått höra så mångas berättelser om utmattning, panik, sorg och rättmätig ilska  när uppdraget som läkare inte är möjligt att utföra av olika skäl, men jag är också nykär i mitt yrke. Det gör mig SÅ ONT att veta att Yvonne och många andra inte längre orkar vara läkare. Så här skriver hon själv i baksidestexten:

Tvingas välja att överge, sakna, bevara i hjärtats ljusa del och mörka. Diktsvit om en läkares iakttagelser och reflektioner över patientmöten och andra möten under många år. Min inlaga i vårdkris-debatten skulle man kunna kalla den. Men det låter ju så tråkigt. En kärleksförklaring är det också. Det är ett så underbart yrke. Läkare, vårdgivare. Men också krävande. Tyvärr slutar så många fler än jag i förtid, av hälsoskäl. Sjuksköterskor framför allt. Stressrelaterade sjukdomar och utmattningssyndrom bland de anställda, är alltför vanliga. Det kan inte fortsätta så. Det behövs arbetsro, flera händer och sängar. Möjlighet till bra möten. Till alla som arbetar inom vården. Men även till många andra. Det är så allmänmänskligt. Nästan alla har varit patient någon gång, eller närstående och undrat vad läkaren tänker. Såhär tänkte jag. Varsågod!

Jag läser och försöker plocka ut en dikt som drabbade mig. Näsblod har alltid varit mitt stresstecken nummer ett. Jag känner igen mig, i blodandet och i känslan att stänga in sig på toaletten och vara ifred några sekunder.

Även jag har valt bort att vara läkare på heltid och absolut att vara anställd. Det går bara inte. Men likväl så drabbas jag av Yvonnes mer definitiva avsked.


——————————————————————————————————————————————————-På fredag eftermiddag
blöder jag näsblod
står på personaltoaletten
och ser blodsdroppe
efter blodsdroppe falla ner
i toaletten
det ser skönt och lätt ut att falla
och blandas
bli till en ny nyans
utspädd


Mannen med hängande mungipa säger
”Jaså är syster doktor
jaha, kan ni ge mig en mugg
så jag får spotta ut snuset”


Vill ni läsa titeldikten? Den finns på sidan 17 och boken hittar du och beställer här.

Är du nyfiken på nätverket? Vi finns dels här på hemsidan och på Facebook.

 

Varmt,  kollegialt och mänskligt från Jill!

Dela vidare
Dansglädje

Dansglädje

Dansglädje

Varje kväll med DansSteget räddar halva nästa vecka- jag har blivit helt beroende. Precis så fint skrev en av våra deltagare i Alvik i utvärderingen efter vårterminen.
Jag som driver DansSteget och alla vi som får det att gå runt och levererar dansglädje tillsammans med er deltagare kan inte göra annat än att mysa.

Vad är det då i DansSteget (och så klart annan verksamhet)  som gör att vi mår bra? Dansglädje förstås och så gemenskap och ett sammanhang. Kom gärna med fler förslag och aspekter, du som läser.

Vad ÄR dansglädje? Finns det månne någon definition på det eller är det helt individuellt? Jag googlade på det och det finns ju som väntat inget sammanfattande. Eller?

Dansglädje kan hjälpa pressade studenter skriver Eva Helen Ulvros i en artikel i Svenska Dagbladet i februari i år. Många träffar hamnar i verksamhet som sysslar med dans, så klart! DansSteget platsar där tycker jag nog.

Om jag skulle föreslå ett begrepp skulle det bli ungefär:

Att med dans ( lustfylld rörelse till musik) uppleva glädje som omfattar kroppsliga och psykologiska sensationer. En del av effekten förmedlas av hormonet oxytocin (ren biologisk förklaring) och en annan förklarande faktor till effekten är en känsla av sammanhang (KASAM). Oavsett form av dans så innebär den oftast gemenskap med andra människor. Även den som dansar själv kan uppleva sig som i en gemenskap genom att veta att andra gör samma sak på andra ställen samtidigt. Forskning där dans är en metod för att påverka hälsan visar goda resultat. Att det även ingår inlärningsmoment ger tillskott för hjärnans arbete och förebygger bland annat demens. 

Tillsammans med mångsysslande och dansande Rebecka Krantz kommer jag att sätta upp en helg i dansglädjens tecken, för dig som vill nosa på både teori och så klart praktik för att använda dig av det i pedagogisk verksamhet och inom vård och omsorg. Det är ännu på planeringsstadiet och kommer att bli den utbildning i ”DansStegets teknik” som legat och jäst hos mig i flera år men inte hittat någon form. Här föds en möjlighet. Håll utkik!

Varma och dansiga hälsningar från Jill!

 

Motiv: Jill Taube Danssteget
Fotograf: Thomas Carlgren
Användningsrätt: Enligt avtal Fri användning
Annan publicering kontakta fotografen

Dela vidare
Sjuk av ensamhet, men gemenskap botar

Sjuk av ensamhet, men gemenskap botar

Han säger nåt i stil med: Om det här hade varit ett piller, så hade hälso-och sjukvården varit förstummade! Ordagrant: Det skulle ses som en fullständig revolution för sjukvården.
Jag lyssnar knappt vidare, vet ju precis vad han, en läkare från England ska säga. Fysisk aktivitet. Så klart. Det visste väl jag. Plättlätt. Men tiondelar senare tappar jag hakan, det är något annat han pratar om och jag är förvånad och fångad. Eller kanske inte förvånad, men ändå. ATT BRYTA ENSAMHET! Reportaget som är ett inslag på nyheterna snor all min uppmärksamhet- och det är ingen lätt sak för en med lite bokstäver i personligheten. Det är revolutionerande men ändå så självklart. Nu börjar jag på riktigt:

Sjuk av ensamhet – men gemenskap botar

”I Storbritannien lider nio miljoner människor ofta eller alltid av ensamhet, enligt en brittisk statlig utredning, en ensamhet som sedan kan leda till sjukdom. Vi tycks leva i en tid av ensamhet som fått akutmottagningar att svämma över av människor som söker sig dit för hjälp, inte av medicinska skäl egentligen utan för att de är ensamma.

– Vi såg vad som behövdes, det är sunt förnuft, människor behöver stöd ibland för att klara av sina liv, säger dr Helen Kingston på sjukhuset i Frome i södra England.”

Medmänskliga Frome

I Allens hemstad Frome startade därför allmänläkaren Helen Kingston 2013 projektet Medmänskliga Frome, för att fånga upp människor som mer behövde andra människor än en akutläkare. Man utbildade människor inom sjukvården som blev kontaktpersoner för över 500 frivilliga förbindelselänkar som i sitt arbete träffade folk. Det kunde vara kaféägare, frisörer, restaurangfolk, skolpersonal m fl. Så knöts det lilla samhället med 30 000 invånare ihop.

Ensamhet och biologisk påfrestning

Läs och lyssna på hela inslaget! Det är egentligen  självklart och det blev ännu mer spännande när läkaren Peter Strange från Karolinska Institutet intervjuades och kopplingen mellan ensamhet och ökad fysisk sjuklighet förklarades. En ensam människa (åtminstone ofrivilligt ensam) är sårbar och rent biologiskt letar hen efter en flock, en gemenskap att ingå i. När det inte sker utan hen fortsätter att vara ensam och oskyddad så slår stressen till, hormoner far runt i kroppen och skadar oss. Peter Stranges kunskaper och slutsatser kommer från arbete med döende människor.

Här klipper jag in text från artikeln på Karolinska Institutets hemsida:

”Enligt Peter Strang innebär långvarig, ofrivillig ensamhet en kronisk, lågintensiv stress, där det biologiska varningssystemet om att man bör söka upp sin flock är ständigt aktiverat. Det långvariga påslaget av stresshormoner är början av ett förlopp som kan ge högt blodtryck och inflammation i kroppen, vilket i sin tur ökar risken för sjukdomar som hjärtinfarkt, stroke och demens. Utöver detta innebär ensamhet en högre risk för depression.

– Ett samhälle som vill förebygga dessa stora folksjukdomar behöver därför väga in ensamhet som en riskfaktor vid sidan om andra livsstilsfaktorer, som kost, motion och rökning, anser Peter Strang.”

Jag förstår inte hur jag har kunnat missa allt det här. Självklart inser vem som helst (även en lite disträ psykiatriker) att ensamhet är vanligt och för de flesta förödande och är en riskfaktor för både missbruk och psykisk ohälsa. MEN jag har inte gjort kopplingen till den fysiska hälsa.

Ett satsat pund sparade 6

”Som en sidoeffekt började sjukvården dessutom att spara pengar. Färre människor sökte sig till akuten och Kingstons team kan i dag visa att för varje pund som satsades på projektet sparade sjukvården sex pund. Ett argument som uppmärksammats i hela Storbritannien.

– Om 500 volontärer har 20 samtal om året med människor som mår dåligt, då når vi 10 000 som kanske inte behöver sjukvården. Säger Helen Kingston, upphovskvinna till projektet.”

Kollegiala nätverk

Utmattningssyndrom kan förebyggas säger psykiatrikern Alexander Wilczek- genom att bland annat ha kollegiala nätverk. Vi som startat och driver nätverket för läkare- Vem tar hand om Doktorn? sträcker på oss. Vi har nu nästan 10% av Sveriges läkare i vår kravlösa grupp med olika gemensamma träffar och andra event- allt egentligen för att skapa kontakter och stöd.

 

Gemenskap på recept?

Mig veterligen finns det inte ännu! Kanske kommer det som en metod i hälso- och sjukvården, men så länge kan både vi fortsätta att förskriva fysisk aktivitet på recept (FaR) till sådant som skapar gemenskap- vad sägs om dans!

Bamse och hans vänner får avsluta

Bamse, som verkligen har förstått innebörden av att vårda sina relationer säger: Tack! Det är bra med vänner – också små vänner!  Många tillsammans, även små kan försätta berg. Dessutom har Bamse en kompis som jag gillar skarpt- Skalman- en man med principer och tydliga gränser. Det behöver vi nog mer av till kvinns och mans.  Mer om honom en annan gång.

Ha en fin dag- tillsammans! Bidra gärna med förslag på projekt där man haft gemenskap som mål!

 

Dela vidare
Jag är kääääär! Kroatien! DansSteget Sol!

Jag är kääääär! Kroatien! DansSteget Sol!

Bara just så! Kär I Kroatien. Kär i min egen fyra-åring: DansSteget.
i ett-åringen DansSteget Sol. I livet och faktiskt om en vågar säga det, så tycker jag om mig själv också och tycker oftast att jag duger. Självkärlek ska inte misstas för självupptagenhet. För vår längsta och kanske på ett sätt viktigaste relation är till oss själva. Så med det vill jag bara dela med mig av några bilder från DEN FANTASTISKA RESAN VI HADE I KROATIEN!

Tack, tack tack till alla er som gjorde det möjligt! Å en litet ryckcitat från en nöjd resekompis: Jag känner mig mer än nöjd! Tack kära Jill för att du gav oss möjligheten att vara med på den här magiska resan till Brela!

Varmt och dansigt från Jill!

Dela vidare
Vi är inte på kontoret den här veckan…

Vi är inte på kontoret den här veckan…

…för DansSteget Sol är nämligen i Kroatien! Vi skriver mer sedan när vi är hemma, men jag är STÖRTFÖRÄLSKAD i denna vackra bygd. Följ oss på Instagram där vi publicerar under #dansstegetsol2018.
Vi är en ledartrojka på 3 instruktörer (dans och yoga) och så Gunnar, admin och allt-i-allo!  Imorgon börjar vi! Yoga vid havet, dans vid havet och bad i havet! Puss och kram på er och checka upp våra instruktörer nedan, så får ni veta mer. Sugna på att resa med oss? Vi har en planerad resa i sensommar. Missa inte den, till fantastiska hotell Miramar på underbara Rhodos.

 

Anna Duberg   

Ingeborg Belfrage Grönlund 

 

 

 

 

Dela vidare
Yogadoktorn & Vem tar hand om Doktorn? flingade på Rhodos

Yogadoktorn & Vem tar hand om Doktorn? flingade på Rhodos

Yogadoktorn

När vi ändå var på samma ställe, så passade Elin Sandberg eller Yogadoktorn som hon kallar sig, att podda oss i Vem tar hand om Doktorn? Så roligt att bli intervjuad och blir jag inte sugen på att själv börja köra en pod, så säg. Men håll i hatten, säger jag till mig själv just nu. Inga helt nya verksamhetsområden utan utveckla och förvalta det du redan har. Hoppas jag lyssnar på mig själv! I alla fall, njut av att höra Elin Sandberg, alldeles precis färdig med läkarutbildningen och i full färd med att forska om… ja så klart yoga, intervjua mig och min kollega Maria Gustafsson. Spana efter inlägg med reseberättelse i bilder från resan, som Vem tar hand om Doktorn? gjorde, kommer strax och hamnar under sin egna flik. God lyssning!

Dela vidare

Kontakt

Skicka  mejl.

Kalendarium

Jill Taubes kalendarium.