Månad: oktober 2015

Ett ljus i mörkret

Ett ljus i mörkret

Får ett ljus i min hand i morgonmyllret på T-centralen. Någon ger något bland alla som ber om något. Jag blir lite paff och tar emot den fina förpackningen av Svenska Kyrkan. På askens sidor står det:

Tänd ett ljus! Till minne av nära och kära. I bön och tacksamhet. För egen eftertanke och ro. Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.
Ur Bibeln, Johannesevangeliet 1:5.

Det går rakt in i min stress och min högst ambivalenta morgon. Hade svårt att sortera och prioritera dagens möjligheter. Bara det är en nåd i sig. Att kunna välja och vraka. Just idag har jag valfrihet, men varje val innebär också att något annat hamnar på vänt och på efterkälken.

Men allt det där rinner av mig. Välfärd och lyx. Ljuset i mörkret. Jag har redan tänt det i tanken. Tittar på asken, vänder mig om och tittar på tjejen som gav mig ljuset för att tacka!

Spontant säger jag:

Vad fint!

Men hon hör inte, hon är vänd mot sin uppgift och har många ljus att dela ut. För oss att tända i mörkret för den och de vi väljer.

Tack!


Detta blogginlägg har tidigare publicerats på Själ & Kropp.

Dela vidare
Inuti

Inuti

Jag trycker mig försiktigt emot. Den buktar, bubblan och min näsa, höger kindknota och så pannan gör små, helt tillfälliga gropar. Min kraft och så den från insidan som håller ytspänningen, verkar mot varanda. Precis, precis så att den inte går sönder. Pannan rullar lite fram och tillbaka. Gnuss. Hur var det? Har jag glömt?

Jag är lite ovan, men längtar efter glädjen, närvaron, närheten. Kroppen har strejkat och strejkar fortfarande, onda dumma nacken och trötta knäet. Bara att acceptera och plocka russin ur kakan, dansa någon gång ibland.

Nervös ändå. Hur blir det? Jag som är så beroende av att ha ett nätverk, att känna tillräckligt många på dansgolvet för att få en bra danskväll och nu har jag varit borta ett tag. Men jag scannar av och ser fler kända, gamla dansvänner. Småpratar och kramas i kapprummet.

Första danserna med G, vi värmer upp och dubblar, det blir åtta låtar, två danser. Kroppen vaknar och dansglädjen med. Några danser till och bubblan dyker upp, men jag är fortfarande på utsidan. Ljuset bryts till regnbågar och jag vågar närma mig. Tar några steg mot den, lutar mig. Buktar in mig. Pytte. Släpper allt och hamnar här och nu, där och då och plötsligt är jag inuti.

Dansbubblan tog emot och jag är lycklig.


Detta blogginlägg har tidigare publicerats på Själ & Kropp.

Dela vidare

Kontakt

Skicka  mejl.

Kalendarium

Jill Taubes kalendarium.